Foto: Sandra GunnarssonAnnika Vinnersten, intendent på Botaniska trädgården, visar runt i det taggiga kaktusrummet och bland de stora krukväxterna på vinterförvaring i orangeriet. Här står hon vid en stor agave – av släktingar till den kan man göra tequila/mescal.

Taggad på växter

Våren segar, men det finns en plats i Uppsala där grönskan är konstant. Ergo begav sig ut på expedition i Botaniska trädgården tillsammans med intendent Annika Vinnersten för att lära sig lite mer om spritväxter, ”fula träd” och ananas. Och så får vi tips på hur man kan djungelstyla sitt korridorsrum.

Foto: Sandra GunnarssonAnnika biter isär ett fikon för att visa blommorna som är gömda inne i frukten. Det tog lång tid för Linné innan han förstod hur det hängde ihop. Hans efterträdare Thunberg var mer upptagen av utseendet på trädet – han tyckte det var fult.

Foto: Sandra GunnarssonI den trubbiga änden av fikonet finns ett litet hål där fikonstekeln (en insekt) kan krypa in för att lägga ägg och samtidigt pollinera blommorna. Om man äter vilda fikon i medlhavsregionen bör man därför kolla så att det inte är fyllt av larver. Alla fikon vi kan odla här i norden är partenokarpa, dvs de bildar frukt utan pollinering och befruktning – insektsfritt!

Foto: Sandra GunnarssonBenjaminfikus i stort format!

Foto: Sandra GunnarssonAnanas! Kan odlas hemma av en köpt frukt – googla. Vill också passa på att tipsa om att ananas numer säljs på Ikea.

Kostar inget!

Att besöka Botaniska trädgården är gratis för studenter och anställda vid UU.

Senast Ergo besökte Botaniska trädgården för ett längre reportage var 2015. Anledningen till visiten var att kaktusar hade stulits. Vi ville ta reda på varför. Någon gärningsman blev aldrig gripen, men troligast var att personen som tagit kaktusarna inte gjort det för att växten var på väg att bli inne som inredningsdetalj, utan för att just dessa kaktusar var hallucinogena.

– I Sydamerika användes de av schamaner för att uppnå trans och komma i kontakt med andarna, på samma sätt som flugsvamp har använts av schamaner i Sibirien och här i Norden, säger Annika Vinnersten, intendent på Botaniska trädgården när vi träffas inne i orangeriets kaktusrum.

På förekommen anledning visas inte dessa kaktusar längre. Jag frågar om de har problem med stölder generellt. Även om man inte är ute efter att droga, finns här ju växter som är minst sagt unika och värdefulla. Annika Vinnersten säger att besökare i regel har stor respekt.

– Men att någon snor skott händer ganska ofta. Men de få personer som vi vet om, har blivit besvikna då de fått med sig skadedjur hem. Titta där till exempel. Där har vi en ullus på g, säger hon och pekar på något luddigt som sitter fast på en av kaktusarna.

Så fort vårsolen börjar värma exploderar det på skadedjursfronten. Då sätter man ut biologisk bekämpning i form av små insekter och kvalster för att råda bot på problemet.

I kaktusrummet finns inte bara kaktusar, utan även andra växter som trivs i samma miljö. Vi stannar till vid en annan tjockbladig växt som även den främst är känd för sina rusande egenskaper i förädlad form: agave. Av agave gör man sprit och namngivningen fungerar enligt samma princip som med champagne – det är endast sprit gjord på agave från en specifik region som får kallas tequila, övriga sorter kallas mescal. Annika förklarar hur den vackra plantan omvandlas till alkohol.

– Agave innehåller mycket kolhydrater som man genom ”bakning” i hög värme omvandlar till socker som sedan får jäsa och slutligen destilleras.

Det är inte bara plantans restprodukter som gör den intressant, Det är inte bara plantans restprodukter som gör den intressant, utan även att den är en så kallad ”late bloomer”. En agave som hålls på våra breddgrader kan vänta upp till 70-90 år innan den går i blom. Och då gör den det med besked – stjälken som skjuter upp kan bli upp till tio meter hög.

– Europeiska upptäcktsresande tog i mitten av 1500-talet med sig agave hem från Sydamerika. När den första blommade 25 år senare sågs det som en jättehändelse men det var inte förrän 1708 som den första blommade i Sverige, på Noors säteri utanför Knivsta. Jag hoppas få se den här blomma under min livstid, säger hon och pekar på ett stort exemplar i en kruka.

En annan växt med mystisk blomning är fikonträdet intill. Till skillnad från de flesta andra fruktträd som blommar öppet har fikonet sina blommor gömda inuti det som ser ut som en frukt. Hon plockar ett omoget fikon, biter isär och visar.

– Här ser man en tät matta av små intetsägande blommor. I den trubbiga änden av fikonet finns ett litet hål där fikonstekeln kan krypa in för att lägga ägg och samtidigt pollinera blommorna. Den här märkliga frukten lurade till och med Linné som inte kunde hitta några ståndare. I sin indelning av alla växter placerade han därför fikon tillsammans med bland annat mossor, ormbunkar och alger – ett misstag han så småningom rättade till.
Linnés efterträdare Thunberg ska för övrigt ha tyckt att fikonträdet var något av det fulaste träd man kunde ha. Vi konstaterar att han hade fel och går vidare till tropiska växthuset.

Fukten får mitt anteckningsblock att skrynkla sig, kamerans objektiv immar igen. Jag får torka flera gånger för att kunna fota ananasplantan med frukt som tronar i ett hörn. Hur var det nu, visst kan man odla ananas hemma? Den fukt som plantan verkar trivas i känns svår att skapa i en lägenhet.

– Ja, ananas är faktiskt ganska tålig. Den är släkt med många av våra krukväxter. Man får ha stort tålamod och se till att den står ordentligt soligt om man ska få frukt, men man får i alla fall en snygg bladrosett.

Inne i den lite svalare regnskogsdelen finns många av de växter som brukar synas i våra hem. Då det är mörkt under trädkronorna i regnskogen är undervegetationen ganska bra anpassad för att klara den solfattiga inomhusmiljön i ett land som Sverige. Annika visar en lilaaktig skelettsköld som utvecklat sin speciella färg för att klara av mörker.

– Det är en annan våglängd på det ljus som når ner till den här växten i regnskogen. För att fånga det ljuset är inte det vanliga gröna klorofyllet optimalt utan växterna har utvecklat alternativa och kompletterande färger.

Här inne växer också en gigantisk Monstera deliciosa och ett benjaminfikusträd som är så långt från de trötta varianterna som brukar synas inomhus man kan komma. (Se bild på första sidan) Trädet är enormt – och då är det ändå litet i förhållande till vildväxande diton vars trädkrona kan få storleken av en fotbollsplan.

Hur ska man då gå tillväga om man vill skapa något liknande hemma i sitt studentrum? Eller i alla fall lyckas hålla liv i de få växter man har? Annika Vinnersten menar att man måste välja växter efter karaktär.

– Om man inte är en sådan som pratar och pysslar med sina krukväxter, gäller det att satsa på suckulenter och växter med hårda och lite tjockare blad, till exempel porslinsblommor och kaktusar.  Om man är en sådan som nervositetsvattnar i stället för att plugga, bör man ha växter som inte gillar att torka ut. Då kanske plättar i luften, ormbunkar och murgröna passar bra.

Trots att Annika har disputerat i botanik, jobbat i Botaniska trädgården sedan 2004 och kan hålla en intressant föreläsning om nästan varenda växt vi stöter på, tillhör hon inte den växtpratande kategorin.

– Nej, jag brukar satsa på att ha de växter hemma som kan klara sig minst en månad utan vatten, skrattar hon.
Kanske har man inte ett lika stort behov då man jobbar i en botanisk trädgård, tänker jag. Vi beger oss till trädgårdens uppdrivningsväxthus där vi hittar trädgårdsmästare Irene Israelsson. Hon ger några tips på lättskötta växter som kan trivas i studentrum.

– Alla gröna skuggväxter funkar bra. Även suckulenter, yuccapalm och bergspalm – det är en sådan klassisk palm som brukar finnas i julgrupper. Jag har också en hibiskus hemma som är stor och grön, säger Irene Israelsson.

De nämner också växten hoya. Den ska vara lätt att ha att göra med men då gäller det att stå ut.

– Den har blommor med en tung doft som balanserar på gränsen till det äckliga, inflikar Annika.

Vi kommer in på trender. Annika säger att skulpturala, gröna växter så som kaktusar, suckulenter och monstera, varit inne ett tag. Hon tippar att den småblommiga saintpaulian kan få en revival.

– Den är nog vad kaktusen var för tio år sen. Otroligt ute. Men om ett litet tag kanske den kommer, saintpaulian, tantblomman!

När jag tänker på blomman får jag rysningar. Irene säger att hon får samma känslor inför gullrankan – en klätterväxt med gröna (och ibland gula blad) som brukar planteras tillsammans med en hårig, brun stock. Det blir tydligt att växter trendar, precis på samma sätt som kläder. När vi ändå är inne på 70-talsväxter passar de på att tipsa om ytterligare en lättskött växt.

– Svärmorstungan den tål att misshandlas lite, säger Annika.

Är man intresserad av att driva upp plantor själv, rekommenderar de båda att prova med kärnor som man hittar i de frukter man äter, som till exempel mango och avokado. Irene tipsar om att man kan skiva en tomat, lägga den direkt på jorden, vattna och se vad som händer. Det behöver inte vara svårare än så.