Foto: Staffan ClaessonChristina Wedén har doktorerat på tryffel och är ordförande i Uppsala svampklubb. Vi följde med henne på en svamptur strax bakom BMC. Vi hittade inga kantareller, men flera soppar, riskor och kremlor. Christina Wedén tror dock att kantarellerna, framförallt trattkantarellerna, kommer att dyka upp så småningom.

På jakt efter skogens skatter

Smöriga soppar, blodiga riskor och tryffel som ska få resa till Taiwan. I Uppsala behöver man inte gå långt för att hitta både ätbara och forskningsintressanta svampar – det räcker med en tur i Stadsskogen.

Foto: Staffan ClaessonSmörsoppen är god, men bör skalas då hatthuden är seg. Just detta exemplar har dock för många dagar på nacken. Soppar känns igen på att de har rör under hatten. Underifrån ser det ut som små hål.

Foto: Staffan ClaessonHjorttryffeln från Stadsskogen som ska få åka till Taiwan på analys.

Foto: Staffan ClaessonChristina Wedén har även med sig svart tryffel från Gotland som de hittade under en sommarkurs hon höll om just tryffel. Doften är stark!

Foto: Staffan ClaessonKarljohan, även den en sopp, är ofta lätt att känna igen – vitt ådernät på foten, lite bullig. Denna är dock lite för bullig vilket tyder på att den är angripen av parasiten svamsnylting. Vid snyltingangrepp ska man inte äta svampen.

Foto: Staffan ClaessonNarrkantarellen ska inte ätas och känns igen på att den är både orange och gul. Den har också skivor i stället för åsar.

Foto: Wikimedia commonsSå här ser riktiga kantareller ut. Den har åsar i stället för skivor och har en genomgående jämn gul färg.

Uppsala svampklubb anordnar återkommande turer, exkursioner och föreläsningar om svamp.  

Svamp-klapp är Sveriges största svampgrupp på Facebook. Där kan man få hjälp med artning och få hela sitt flöde fyllt av svamp – omöjligt att inte lära sig.

Vi går in i skogen strax bakom BMC och hinner bara ta några steg innan Christina Wedén böjer sig ner och plockar upp en sopp. Kan hon gå i skogen utan att hålla utkik, frågar fotografen lite skämtsamt.

– Nja. Det blir som att lära sig läsa – först ser man bara svarta symboler på en sida, men när man lär sig bokstäverna, eller arterna blir det mycket roligare, säger Christina Wedén, universitetsadjunkt i farmakognosi vid institutionen för läkemedelskemi vid Uppsala universitet och ordförande i Uppsala svampklubb.

Det var under en universitetskurs kurs om svampar, mossor och lavar som hon fick upp intresset för svamp. Hon kom senare att göra examensarbete och skriva avhandling om den då okända tryffeln på Gotland.

I Uppsala växer ingen tryffel attraktiv för människans doftsinne och smak, men här finns diton som kan vara minst lika intressanta. Med på skogsturen följer apotekarstudenten Kevin Moré som ska skriva sitt examensarbete om hjorttryffel. Han visar de små bruna knölarna som en tränad hund hittat i Stadsskogen för någon vecka sedan.

– I gamla farmakopéer* sägs den vara bra mot gaser och fungera som afrodisiakum. Än idag används den för att få kor att komma i brunst på våren. Men vi vet ännu inte så mycket om den, säger Christina Wedén.

Kevin Moré och tryfflarna ska därför åka till Taiwan där analysmetoderna är bättre för att ta reda på vilka bioakiva substanser de innehåller.

– Det är intressant att nu kunna gå tillbaka till gammal grundkunskap med nya metoder. Målet är att man på sikt ska kunna utveckla nya läkemedel, säger Christina Wedén.

Då vi inte har någon hund (eller gris) med oss, fortsätter vi in i skogen för att leta svampar ovan jord som det även går att laga mat på. Vi hittar några smörsoppar som ska vara goda, men behöver ”skalas” innan tillagning. Christina Wedén visar genom att dra av hatt-skinnet. Just detta exemplar är dock angripet av mask och får vara kvar i skogen. Samma gäller för karljohansvampen som annars är en fin matsvamp.

– Karljohansvampen känns ju igen på den bulliga foten, men den här har en väldigt stor fot och liten hatt vilket gör att jag misstänker att den är angripen av svampsnylting. Då ska man inte äta den.

En bit bort växer ett gäng blodriskor, som namnet till trots inte är röda, utan orange. Just dessa har även grönaktiga fläckar på hatten.

– De kanske inte ser så aptitliga ut men de är goda. När man delar på dem släpper de en orange saft, säger hon och visar.

Andra bra nybörjarsvampar att leta efter är trattkantarell och kantarell – vilka för dagen lyser med sin frånvaro. Plötsligt får vi dock synt på något gult, kantarell-liknande som växer i ensamhet. Den visar sig tyvärr vara fejk.

– Här har vi en typisk narrkantarell. Man ser att den har täta skivor och varierar i färg. Den riktiga kantarellen har åsar och samma gula färg över hela svampen.

Narrkantarellen är ingen matsvamp, utan kan ge illamående vid förtäring. Christina Wedén understryker vikten av att aldrig äta något man är osäker på. Bäst för den oerfarne som vill lära sig är att följa med på en guidad tur och få se hur matsvamparna växer och vad de har för karaktärsdrag. För den som ändå vill försöka själv finns en regel som kan minimera risken.

– För att klara livhanken ska man undvika de som är vita både ovanpå och under samt de med brun hatt och bruna skivor, säger hon och visar en giftig toppig spindelskivling som är genomgående brun.

Jag frågar om champinjoner, som jag har hört att man kan förväxla med vit flugsvamp. Är inte båda svamparna genomgående vita?

– Om man tittar på champinjoner ser man att även unga exemplar har en rosa ton på skivorna under hatten, det rosa övergår sedan till svart när champinjonen blir äldre. Flugsvampen har vita skivor.

Någon dag efter
svampturen går jag förbi en trädgård där det växer vita champinjonlikande svampar. Jag vänder på en och visst är den grå-svart därunder. Den luktar champinjon, men jag låter den vara kvar. Nöjer mig med att jag blivit lite bättre på att ”läsa” och i alla fall upptäckt svampar jag annars skulle gått förbi.  

*en officiell samling av föreskrifter om framställning av läkemedel.