Vilka dras egentligen till våldsbejakande extremism?

– Jag har alltid varit intresserad och fascinerad över varför vissa personer behandlar andra på ett visst sätt på grund av sin upplevda grupptillhörighet, säger Joanna Lindström. 

Det är en lugn eftermiddag och fortfarande semestertider när Joanna Lindström tar emot Ergo i sitt kontor på Campus Blåsenhus. Här bedriver hon sin forskning som fokuserar på intergrupprelationer och extremism. Intergrupprelationer syftar till det som händer i interaktionen mellan individer från två eller fler olika grupper. 
– I och med att extremism blivit ett framträdande problem i samhället just nu så har jag intresserat mig alltmer av extremism och aktivism.

Gemensamma nämnare

Joanna undersökte i sin forskning om det fanns återkommande mönster för de olika grupperna med inslag av våldsbejakande extremism. Hon såg att det dels fanns en stark gruppidentitet, och dels att det fanns en så kallad gruppbaserad deprivering. Gruppbaserad deprivering innebär att det finns en stark känsla inom den egna gruppen av att på något sätt vara missgynnad jämfört med andra grupper. Det var i sin tur en underliggande faktor till varför vissa grupper utövar våldsbejakande extremism.
– Man kanske har det bra egentligen, men man tittar på sin granne eller en annan grupp och ser skillnader, att de har det bättre än en själv. Då skapas en uppfattning om att “jag har det sämre och blir missgynnad i samhället”. 

Ofta klandras andra grupper eller samhället för negativa erfarenheter, både gemensamt inom gruppen och individuellt.
– Att använda det som förklaringsmodell på allt blir ett enkelt svar på oftast väldigt komplexa problem.

Även personlighetsdrag visade sig påverka risken att hamna i dessa grupper. Joanna poängterar dock att varken personlighetsdrag och gruppbaserad deprivering är avgörande för om en person utövar våldshandlingar, men båda är underliggande faktorer som kan förklara varför vissa lockas till extrema miljöer och våldsbejakande grupper.

Bland grupperna som Joanna undersökte fanns återkommande personer som skattade lägre på personlighetsdragen ärlighet, ödmjukhet och emotionalitet. Personer som skattar lägre på emotionalitet har en tendens att vara orädda och oängsliga.

– Om man är lite mer rädd, ångestbenägen och ödmjuk så tenderar man inte att dras till de här miljöerna på samma sätt. Det här egenskaperna håller en tillbaka till högre grad. 

Extremism och manosfären

Joanna menar att de personlighetsdrag som hon sett förekommer inom de våldsbejakande extrema grupperna överlappar med sociala normer förknippade med traditionell maskulinitet. På senare år har det lett till att Joanna intresserar alltmer i sin forskning för kopplingen mellan maskulinitet och extremism, och framförallt högerextremismen. Genom profiler som exempelvis Andrew Tate och Jordan Petersson har manosfären fått spridning de senaste åren och frågor om maskulinitet har fått större fäste i högerextrema grupper. 
– Många som dras till dessa grupper känner samhällsförakt, tycker att feminismen har gått för långt och upplever att män blir missgynnade. Numera har manlighet och traditionell maskulinitet blivit mer en politisk fråga och fått större stöd i hela väst, menar hon.

Manosfären och högerextrema grupper har enligt henne överlappande ideologier och samma likheter ser Joanna med grupper som utövar våldsbejakande extremism.

En annan viktig avgörande faktor är till vilken grad någon exponeras för dessa grupper och deras budskap, något som idag sker till stor del online. 
– Upprepad kontakt med sociala nätverk där våldsbejakande extremism uttrycks eller att personer i ens omgivning uttrycker såna idéer gör att det till slut normaliseras. Med ökad exponering blir det lättare att till slut tycka att de här idéerna är okej. 

Enligt Joanna är det ofta en social gemenskap, online eller i verkliga livet, som lockar från början. Speciellt för unga, identitetssökande personer kan det vara lätt att dras in, och en radikaliseringsprocess kan gå snabbt. Det i sin tur hänger ihop med ytterligare ett problem - att många män idag upplever ensamhet. 
– Ofta börjar det med en social grupp där budskapet paketeras som att handla om självförbättrande eller fysisk hälsa. Det kanske finns varningssignaler, men för någon som längtar efter att välkomnas i ett socialt sammanhang är det viktigare att vara en del av gruppen. 

Varningssignaler

Det finns vissa signaler man kan vara uppmärksam på, som kan vara tecken på att någon har dragits in i extrema miljöer eller grupper. Utifrån sin egen kunskap och forskning kan man vara uppmärksam på om någon:

- Ofta uttrycker starkt missnöje, ilska och känsla av orättvisa kopplad till politiska frågor, till exempel invandring eller LGBTQ-rättigheter.
- Börjar uttrycka sig kritiskt mot demokrati och nuvarande system.
- Skaffar nya vänner som delar samma politiska åsikter och missnöje.
- Ändrar sin klädstil eller börjar använda symboler som uttrycker hat och hot.
- Spenderar mycket tid på nätet, både i mainstream sociala medier och mer dolda forum som till exempel Telegram eller Signal.

Vad kan man själv göra om man ser varningssignaler?
– Fråga och försök förstå varför de lockas av sådana miljöer. Samtidigt kan det vara svårt att gå in för hårt och försöka argumentera. Det kan snarare göra att personen blir mer defensiv.