Bollhusmötet blir teater
- Bollhusmötet är en viktig händelse i Sveriges och i synnerhet Uppsalas historia. Det är också en väldigt mörk händelse, som säger mycket om vad det var för stämningar som rådde bland den kommande eliten vid den tiden. De människor som deltog fick framträdande positioner i samhället som de behöll under lång tid, säger Upsala stadsteaters chef Stefan Böhm, som själv är barn till flyktingar från nazismen.
Platsen för föreställningen kommer nu, liksom då, att vara tennishallen intill Svandammen och Svettis. Upptakten till Bollhusmötet var att regeringen och medicinalstyrelsen i januari 1939 hade föreslagit att tio judiska läkare skulle få uppehållstillstånd och få arbeta i Sverige. Förslaget väckte protester på flera håll i landet och V-Dala nation beslutade vid ett landskap den 3 februari att begära att kåren arrangerade en allmän studentsammankomst för att debattera frågan. Kåren var enligt sina stadgar tvungen att bevilja en sådan begäran.
Mötet som följde den 17 februari lockade ett tusental studenter; tennishallen var fylld till bristningsgränsen. Efter ett tag framlades två olika förslag på officiella uttalanden. I det ena ville Uppsalas studenter till Konungen framföra en underdånig anhållan om att den akademiska ungdomens framtid inte fick äventyras genom att främmande intellektuell arbetskraft placeras på poster, som kunna besättas med välmeriterade svenska män och kvinnor.
Det andra förslaget var identiskt, fast innehöll tillägget väl förstå vi flyktingarnas svåra läge och anse att Sverige ej bör undandraga sig sin andel i hjälparbetet.
Ett rasproblem
Studentkåren hade i förväg manat talarna att anlägga ett renodlat studentfackligt perspektiv och hålla rikspolitiken utanför. Alla hörsammade dock inte uppmaningen. Bland annat hävdade en medlem i Nationella studentklubben och Heimdal, Arvid Fredborg, att Det allvarligaste med hela problemet är emellertid att det ej endast är ett fackproblem utan även ett rasproblem. Även en mycket måttlig invandring skulle skapa en irritation som väl ingen kan betrakta som önskvärd.
Halv ett på natten drogs streck i debatten och studenterna gick till omröstning. Med 548 röster mot 349 antogs den första formuleringen, utan tillägget om Sveriges plikt att hjälpa.
Nu ska alltså detta möte rekonstrueras i teaterform. Under föreställningen kommer skådespelarnas repliker att utgå från mötesprotokollet och det hela är tänkt att ge en representativ, om än nedkortad, gestaltning av händelserna i tennishallen. Det är författaren och Uppsalabon Ola Larsmo som har bearbetat texten för scenisk framställning.
- Han tog kontakt med oss och presenterade det här materialet och vi tände direkt. Det kändes hur intressant som helst, säger Stefan Böhm.
Föreställningen ges endast den 27 januari, såvida inte publiktillströmningen blir så pass stor att det motiverar en fortsättning i teaterns eget hus på Kungsgatan.
Utöver föreställningen arrangeras ett halvdagsseminarium tidigare på dagen i Vasasalen på Uppsala slott samt ett scensamtal mellan Stefan Böhm och Leif Zern, teaterkritiker på DN, i Teaterhörnan på Upsala stadsteater efter föreställningen.