Engagerande berättelse och en tillbakablick till indiepopens tidevarv
Hey Princess
Mats Jonsson
Galago/Ordfront
Framför allt kärlek. Mats Jonssons förhållanden tycks vara navet kring vilket hela boken snurrar. In i minsta vackra, groteska eller banala detalj skildrar och analyserar han sina förhållanden till synes utan kompromiss vare sig med sig själv eller sin omgivning.
Jonssons tecknarstil är klumpig och till en början känns den irriterande ful, men även om hans tecknarkunskaper brister, fungerar berättartekniken mycket väl. Vill man vara snäll kan man säga att bilderna tillför någon sorts autencitet just genom att inte vara professionella. En god historia låter sig inte stoppas av om den är vältecknad eller ej, självbiografisk eller ej.
Men om historien nu är bra nog att stå på egna ben, varför lämna ut sig själv och sin omgivning utan så mycket som en pseudonym? Om det är för att ge berättelsen tyngd, för att hämnas personliga oförrätter eller strävan efter metakändisskap spelar ingen roll.
Det är en engagerande berättelse och en tillbakablick till indiepopens tidevarv.
Det är allt man som läsare behöver bry sig om.