Feministisk bok som målar in sig i ett hörn

Kajsa Will / Bok / Publicerad 2003-03-06 00:00

När jag gick på gymnasiet var inte feminism något hett debattämne, vare sig på lektionstid eller efter. En genomläsning av Moa Elf Karléns och Johanna Palmströms debattbok Ta betalt en feministisk överlevnadsguide, ger ingen uppmuntran om att dessa förhållanden på något vis förändrats. Snarare tvärtom. I dagens gymnasieskola verkar hårda attityder härska attityder som medför att nedlåtande skällsord är vardag för många tjejer, liksom att känna sig hotad av grabbgäng på ett sätt som driver tjejer att gå senvägar runt om i stället för att ta genvägen förbi.

Ta betalt - en feministisk överlevnadsguide
Moa Elf Karlén och Johanna Palmström
Tiden

Varför har inte mer hänt, är en fråga de två författarna ställer sig. De tar vid där deras mammor slutade, nämligen efter 70-talets feministvåg med krav på kvinnors rätt till utbildning, ekonomi och arbete. Det är självklarheter idag för den tredje vågens feminism som Elf Karlén och Palmström menar att deras generation tillhör. För att visa de orättvisor som fortfarande är påtagliga mellan könen har de i denna bok satt samman material från en mängd intervjuer med elever, anställda, politiker, fackrepresentanter och forskare. Innehållet rör feminism och kvinnors faktiska situation idag. Författarna vill granska, uppmärksamma och hitta en riktning för vägen ut ur underordningen.

Det här är en bok som talar om att hitta kraft, om att tjejer måste lära sig att gå samman för att nå gehör, om att våga tala ut i stället för att äta och svälja i tysthet. Men det är ingen introduktion till feministisk teori. Det här handlar om politik: Genom att säga att det är politik tar vi vår situation på allvar. Boken berör och debatterar flera idag högst relevanta problem som löneskillnader och ojämn könsfördelning inom maktstrukturer. Författarna delar med förnumstigt tonfall ut handfasta råd om hur unga tjejer bör gå till väga för att organisera sig och göra sig hörda. I ett tillspetsat resonemang ställs skyldiga mot oskyldiga, fienden ringas in med tjock rödpenna. Med ett så polariserat resonemang löper författarna en risk att måla in sig i sin egen ringhörna - männen blir de andra. Motståndare snarare än allierade. För den tredje generationens feminister borde det vara läge för en inbjudan till samtal. Är det inte dags att göra fienden till allierade? Författarna fastnar lite i 70-talet, men Ta betalt är ett utmärkt diskussionsunderlag i högstadiet eller gymnasiet, för att öka medvetandet. Det verkar vara välbehövligt.