Trevande start av ungt förlag
August Strindberg
Promemoria för eget bruk,
i koncept, ojusteradt
Ruin förlag
Harry Roos Otto Edlund
Häppi
Ruin förlag
Som titeln antyder rör det sig inte om något revolutionerande fynd som hittats gömt bland arkivdamm, utan endast ett drygt tiotal sidor av den store författarens vardagliga anteckningar som förlaget alltså funnit värda att publicera. Mer än hälften av det tunna, lilla häftet utgörs dessutom av en välskriven kommentar av Magnus Halldin, som noggrant utreder de omständigheter under vilka promemorian tillkom.
Under sommaren 1888 var den gode August anklagad för att ha våldtagit en ung piga under sin vistelse på godset Skovlyst i Danmark, och på sedvanligt manér fick hämnden och de aggressiva påhoppen vänta tills vår elokvente vän fann tid och plats att behandla ärendet bakom ett skrivbord. Särdeles spännande är nu inte den personliga promemoria som skrivstunden resulterade i, men visst ger den viss fördjupad inblick i Strindbergs sätt att vrida och vända på saker till sin fördel, något som å andra sidan torde vara de flesta Strindbergintresserade bekant vid det här laget.
Något mer spännande är i vilket fall förlagets andra satsning denna höst, novellalbumet Häppi, en ovanligt snygg produkt i en ny genre som enligt förlaget lånar formen från en bilderbok för barn och innehållet från novellens förtätade text. Även om själva berättelsen i sig mest är en söt bagatell fungerar den anmärkningsvärt bra tillsammans med Otto Edlunds stämningsmättade illustrationer. När man på innerfliken läser att det rör sig om novellalbum 1 blir man förstås genast nyfiken på vad övriga delar kan ha att erbjuda.