Omistligt vittnesmål

Jerry M / Bok / Publicerad 2004-03-02 00:00

För drygt tjugo år sedan avled Varlam Sjalamov döv, blind och med minnen från att ha genomlidit nästan en tredjedel av sitt liv i sovjetiska arbetsläger. Åren 1937-1953 vistades Sjalamov i det vidsträckta område av arbetsläger som låg kring floden Kolyma i nordöstra Ryssland, och erfarenheterna under dessa år resulterade efter frigivningen i en rad oförglömliga noveller.

Varlam Sjalamov
Skovelmästaren. Berättelser från Kolyma
Översättning och noter:
Nils Håkanson
Ruin förlag

Att Uppsalaförlaget Ruin nyligen givit ut ett antal av dessa i Skovelmästaren. Berättelser från Kolyma kan med stor säkerhet klassas som en av vinterns mest intressanta kulturinsatser. Det urval som föreligger i Nils Håkansons utmärkta översättning är den första svenska utgåvan av Sjalamovs berättelser på över tjugo år, och dessutom den hittills mest omfattande, om än två texter som ingick i den ryska utgåvan av oklar anledning strukits.
I Sjalamovs noveller skildras på mycket nära håll det liv förbrytare, politiska avvikare eller oskyldiga fick uthärda i de omänskliga sovjetiska arbetslägren, dömda till hårt straffarbete i skogarna och gruvorna. Med undantag för enstaka episoder tecknas dock främst livet mellan de hårda arbetspassen - samvaron i de trånga, mörka och smutsiga barackerna. I fokus hamnar svälten, kölden, skörbjuggen, tobakssmugglingen, de godtyckliga straffen och de ständiga rymningsförsök som misslyckas eftersom den skoningslöst kalla, vindpinade tajgan är en bättre fångvakt än all taggtråd i världen. Någon stark gemenskap uppnår fångarna knappast, och någon andlig rening à la Dostojevskij är det aldrig tal om. En efter en stupar eller förflyttas britskamraterna, och om de efter åratal skymtar ett välbekant ansikte har de sällan lagt namnet på minnet, såvida de inte haft planer på att tjalla för att tillförsäkra sig en extra brödranson. Mest skrämmande är ändå den vardaglighet som lägerfångarna mycket snart vaggas in i trots det utbredda moraliska förfallet. Självstympning för en stunds vila i sjukstugan, angiverier, avrättningar, matstölder, mord på lägerföreståndare, tvagning i iskallt vatten, hundraen olika sätt att tillaga en skiva vitt bröd, allt blir delar av det dagliga livet i strafflägren, återgivet på en ofta kusligt saklig prosa. Ironin, skämten och jargongen hos fångarna döljer dock inte för ett ögonblick att det hela rör sig om ett omistligt vittnesmål om en av historiens största mänskliga skamfläckar, en oerhört kraftfull bok, fullt jämförbar med landsmannen Solzjenitsyns berömda dokumentationer om livet i GULAG:s kalla helvete.