Innehållet bättre än gestaltningen

Reportage 2007
Journalistikstudenter
vid Uppsala universitet

Martin Landahl, huvudlärare och kursansvarig, lyfter i sitt lyriska förord fram den berättande journalistikens potential: den gräver sig obarmhärtigt ner under ytan, skildrar verkligheten, granskar makten. Det är lätt att sympatisera med honom - reportaget är onekligen en unik genre. I sina bästa stunder bjuder det berättande reportaget på epokgörande nya insikter utsökt förpackade i en nästan skönlitterär form.
Men hantverket ställer krav på hantverkaren. Att skriva ett bra reportage är betydligt svårare än att skriva en vanlig nyhetsartikel. Givetvis är innehållet viktigast, men formen är viktig den med. För att bli en bra reporter måste man vara en god stilist. Tyvärr får jag en känsla av att man under utbildningens gång inte lagt tillräckligt mycket krut på det språkliga. Många av texterna känns lite torra. Det förekommer också rena språkfel (nog ska väl journalister kunna skilja på var och vart?) och hela boken är erbarmligt dåligt korrekturläst. Man behöver inte vara en lika utpräglad språknörd som undertecknad för att reta sig på denna slapphänta inställning.
Men tro nu för all del inte att reportagen inte är läsvärda Här finns några riktiga guldkorn. Min absoluta favorit är Henrik Lidbjörk och hans välskrivna reportage om snabbmat. I den texten saknas varken kött eller kryddor, om man säger så.
Andreas Jakobssons reportage om drogkultur i Amsterdam sticker också ut. Sisela Rosén Ignatkovas ömsinta hemtjänstskildring dröjer sig kvar i minnet, liksom Simon Bendelins roliga redogörelse för sina äventyr i Second Life.
Innehållsmässigt tycker jag faktiskt att så gott som samtliga texter är intressanta. Lägstanivån är imponerande hög, bottennappen lyser med sin frånvaro. Det råder ingen tvekan om att dessa nybakade journalister är nyfikna, drivna och ambitiösa. Man får sig en rejäl dos allmänbildning av att läsa denna bok, och en mångsidig bild av hur Uppsala, Sverige och världen ser ut just nu.
Nästa års examensarbeten ska också tryckas. Det låter bra. Jag hoppas bara att stilistikens betydelse lyfts fram lite mer i fortsättningen. Och framför allt hoppas jag att man kopplar in en ordentlig korrläsare nästa gång. I så fall kan Reportage 2008 bli ett par snäpp bättre än Reportage 2007.