Stark karaktärsskildring

Mina skolår var ingen bra period i mitt liv. Det handlade om överlevnad, om att orka ta sig igenom skoldagen. I högstadiet brukade jag spendera rasterna gående fram och tillbaka genom den långa smala korridoren, eller genom låsa in mig på toaletten. Jag försökte prata med mina klasskamrater, men de såg mig inte. Jag viftade med armarna framför dem, men jag var osynlig. Jag brukade tänka att skolan var någonting man skulle ta sig igenom och som skulle bockas av, ett år i taget, och sedan var man fri.

Liknande erfarenheter har 17-åriga Lumikki Andersson som är huvudperson i ”Röd som blod”. Lumikki har blivit något av en överlevnadsexpert för att lyckas undfly sina två plågoandar i klassen. Hon har lärt sig konsten att röra sig utan att det märks. Hon kan bli osynlig eller göra sig till någon annan. Kroppen har hon tränat stor och stark för att den ska orka ta emot slagen. Alla dessa egenskaper har hon nytta av när hon av en slump dras in som medhjälpare i en brottsutredning.
Gymnasisten Lumikki har lämnat barndomshemmet för studier i Tammerfors. Det är mitt i vintern och snön lyser klar om kvällarna och iskristallerna glittrar. Lumikki är en person som mestadels rör sig för sig själv och ogärna lägger näsan i blöt hos andra. En morgon när hon gömmer sig i skolans mörkerrum innan dagens första lektion ska börja, upptäcker hon en mängd tvättade sedlar. Det är upptakten till nystandet i en narkotikahärva som Lumikki blir mer och mer involverad i.
Författare till boken är Salla Simukka, finsk översättare och skribent, som läst svenska vid Uppsala universitet.

”Röd som blod” lanseras som en thriller, men dessvärre blir det aldrig särskilt spännande. Oftast listar man ut i förväg vad som komma skall. Desto bättre fungerar vardagsskildringen. Simukka är en utmärkt avläsare av sin samtid. Jag kommer på mig själv att intressera mig mer för Lumikkis tillvaro i skolan eller på träningen än själva deckarhistorien. Skildringen av bokens huvudperson hör till dess absoluta styrkor. Lumikki framträder som komplex och mångsidig, och därmed mänsklig, vilket delvis väl kan förklaras av tillbakablickarna på hennes tidigare så hårda liv. Tyvärr gäller inte detta övriga karaktärer som istället framstår som enkla och platta. Till romanens förtjänster hör även språket som är välskrivet och poetiskt med många metaforer.
”Röd som blod” är en välskriven roman med hög igenkänningsfaktor. Boken är första delen i en trilogi, där resterande delar utkommer under 2015. Jag ser fram emot att bli än mer bekant med Lumikki Andersson.