Fritera mera

Det absolut första jag gör när jag öppnar en helt ny kokbok är att snabbt läsa igenom inledningen. Jag har nästan lärt mig mer av riktigt utförliga kokboksinledningar än av att laga maten som kommer efteråt.

Inledningen i ”My Fry Day”, friteringsboken av Ylva Porsklev, är precis som jag vill ha den. Vi får en inblick i författarens fascination för fritering, och inledningen innefattar en rejäl nypa humor vilket jag alltid tycker är trevligt när det kommer till kokböcker. Sedan följer det jag tycker mest om. Nämligen en kortare introduktion till friteringskonsten som helhet, och lärorik information om hur man friterar. Man får lära sig vilken olja som ska användas, varför man bör använda olika smeter till olika råvaror och det finns till och med en snabbguide till hur man dubbelpanerar en råvara utan att kladda ner sig allt för mycket.

Men, nog om detta hemtrevliga förord och vidare till det som kanske bör spela mest roll i en kokbok, nämligen recepten. Boken består av 56 olika recept för fritering, både snacks, huvudrätter och efterrätter. Man hade kanske kunnat önska lite fler recept som inte är tillbehör eller snacks, utan en riktig maträtt som innefattar fritering.

Jag bjuder hem ett par vänner och tillsammans bestämmer vi oss för att laga ett snacks, en efterrätt samt försöka oss på perfekt knapriga pommes frites. Den första sysslan blir att, i äkta studentikos anda, göra picklade lökringar i ölsmet. Det visar sig vara något krångligt att få smeten att totalt täcka lökringarna, men resultatet blir överraskande gott, något jag starkt kan rekommendera. De perfekta pommesarna visar sig dock vara lite klurigare. Vi följer receptet så gott vi kan – ändå blir det inte det där perfekta knapriga som man är ute efter, men smaken är det inget fel på. Kvällens forte blir dock efterrätten: hemmagjorda munkar. Dessa blir fantastiska – dock kan jag rekommendera att kavla degen lite tunnare än receptet säger, för att få en lite mer behändig storlek.

I slutändan kan jag varmt rekommendera denna kokbok, vare sig man har tidigare erfarenhet av fritering, eller om man är helt ny på området. Det finns recept både för nybörjaren och för den mer erfarna friteraren, och att prova på nya saker med en fritös är alltid något som öppnar ögonen. För visst, även om blotta anblicken av oljan som tillagar potatisen i fritösen får en att känna hur artärerna täpps igen lite, så blir resultatet så ofantligt gott att man alltid bara vill ha mer.