Får mig att hitta tillbaka till poesin

Jag packar ner Adam Taels Livet älskar att gestalta sig i min resväska. Jag vill egentligen inte öppna boken överhuvudtaget. Jag har läst så mycket dålig poesi på senaste. Jag har haft skrivkramp också. Jag tror att jag har tappat tron på ordens förmåga att få mig att känna saker.

Jag ska åka till San Francisco, där jag bodde förra året, för att hälsa på. Jag har så himla mycket att ta tillbaka där. I den staden har jag känt och tänkt och gjort så mycket för första gången och jag är orolig för vad jag kommer tycka om att befinna mig där igen.

Jag vet inte om det är jetlagen som gör mig extra känslig eller om det snarare är alla de där känslorna som gör mig extra mottaglig, men det känns som att Adam Tael beskriver allt jag känner. Jag tänker att jag inte alls vet vad jag vill, och ens vem jag är, och så läser jag

i kärlek gestaltar sej livet med glädje
i hat gestaltar sig livet med vrede
kärlek och hat är liksom förnuftet
redskap för viljan att gestalta sej

och tänker att det är okej att tänka så. Jag gråter jättemycket också, det är okej att göra det också.

det jag ska göra
är att hålla mej till min väg
gå den rakryggad
uthärda all smärta
sätta mej på en stubbe
och pusta ett slag
får jag väl också göra
när det kniper
men först och sist
vandra vägen modigt fram
inte fråga varför
utan endast göra det
som jag tror är det rätta
tills det är över

läser jag sedan och vet att allt kommer bli bra.

Adam Taels poesi visar för mig att allt man känner går över. Och det är inte sorgligt, utan snarare sant och skönt. Verket handlar främst om kärlek och att bli sviken, men innehåller även simpel samhällskritik som

dom vaskar champagne på Stureplan
fast tiggarna finns över hela stan
dom gör det varenda lörda´
är det stort bättre än att mörda?

Kanske att jag sett annorlunda på Adam Taels poesi om jag läst den i min etta i Uppsala, det hade kanske inte blivit lika starkt då. Men något jag vet är att poesi alltid är situationsbunden, en dikt tolkas olika beroende på erfarenheter och känslotillstånd hos den som läser. Och det är därför jag älskar det. Men även i min Uppsalalägenhet hade jag med säkerhet tyckt att Adam Tael skrivit en imponerande debut. Det är nog nästan omöjligt att läsa den och inte känna något alls. Verket gör det bra litteratur ska göra – den ger mig tröst.

När jag läst ut Livet älskar att gestalta sej tar jag bussen till beatnikhjärtat City Lights Bookstore och köper poesi för mer pengar än vad som är rimligt. Jag vet att ord har en förmåga att få mig att känna saker.