Skarp humorlins på samtiden

När jag bläddrar i makarna Berglins senaste seriealbum Kaos är granne med Bjällermans förs tankarna snabbt till Rocky och Arne Anka. Det kanske inte framstår som särskilt smickrande att jag direkt tänker på andra serier, men det är precis vad det är. Liksom Martin Kellerman och Charlie Christensen har makarna Berglin en förmåga att ringa in de funderingar som uppstår i våra vardagliga liv och göra humor av det. ”Alltså, det verkar som om allt är på väg att gå åt skogen… Carl Bildt förutspår västerlandets undergång och Anders Borg ylar om skuldkris amp; bostadsbubbla, men så ser man att Aladdinaskarna fortfarande kostar 59:90 och då känns det som vanligt igen. Hosianna ”

Med en inte sällan absurd twist blir det tydligt i seriestripparna hur makarna Berglin försöker få fason på vår spretiga, motsägelsefulla och krävande samtid. Det finns en tidlöshet i betraktandet av omgivning genom just denna humorlins som fungerar särskilt bra i serieformat. Allvarliga ämnen som det amerikanska presidentvalet blandas med mindre allvarliga diton, som det problematiska med att sänka salthalten i restaurangmedvursts. I varierande grad och skepnad är hotet om kaos ständigt närvarande i våra liv. I våra idéer om vår samtid och i konflikten mellan vilka vi är och vilka vi tror att vi är eller borde vara, lever ett inneboende hot och en oro som gör det svårt att slappna av, ta ett steg tillbaka och försöka se helheten. I Kaos är granne med Bjällermans lyckas makarna Berglin desarmera detta hot för ett ögonblick och ge oss möjlighet till andhämtning. nbsp;

I albumets baksidestext står att läsa: ”Deras dråpliga beskrivningar… visar våra mänskliga tillkortakommanden och skröpligheter i smärtsam blixtbelysning.”
Jag förstår inte riktigt vad som skulle vara det smärtsamma i att läsa Berglins. Jag känner bara en lindring. En Berglindring. Hosianna