Kan bli starten på en kollektiv helandeprocess
Gina Gustavsson
Kaunitz-Olsson förlag
Det kommer alltid en tidpunkt, under en utekväll vid en av Uppsalas nationer, då man vinglar iväg mot toaletterna. Där svajar man lite framför speglarna, reflektionen stundvis avbruten av anti-nationalistiska klistermärken. Och svajar man lite för länge, så börjar den imma över av livets stora frågor.
Vem är jag? Vad håller jag på med? Är mitt liv moraliskt försvarbart? Kan man fortsätta kalla sig människa efter att ha blandat Grängesberg och V-dalas blåbärspaj-shots?
Det är ungefär den tidpunkten under pandemins utekväll - för att upprätthålla sig vid denna något forcerade metafor – som Sverige befinner sig just nu. Vi vajar framför spegeln, halvpåverkade och identitetsförvirrade. Det detta som är premissen för Uppsala-statsvetaren Gina Gustavssons bok Du stolta, du fria. (Hon uttrycker dock aldrig saken i exakt de ordalagen.)
"Det fanns en allmän oförmåga att kunna känna igen sig i någon beskrivning av pandemihanteringen som inte var fullständigt marinerad i normativ retorik."
Du stolta börjar i iakttagelsen att Sverige valde en annan väg än andra länder i sin pandemihantering. Redan här får man stanna upp. Det var en kontroversiell åsikt under pandemiåret. Ministrar och tjänstemän fick upprepa att vi gör samma sak som alla andra. Att ens beskriva Sveriges Sonderweg kunde omedelbart väcka känslor. Det fanns en allmän oförmåga att kunna känna igen sig i någon beskrivning av pandemihanteringen som inte var fullständigt marinerad i normativ retorik. Vadå “kontrollerad spridning”, vadå “flockimmunitet”? Den svenska strategin är sådant vi alla gillar: solidaritet, ansvar, tillit - frihet, jämlikhet och storkukslugn.
Men Gustavsson visar också hur man kunde mötas, paradoxalt nog, av samma instinktiva mothugg om man å andra sidan påstod att Sverige inte stack ut. Om man anmärkte att utfallen i Sverige var tillnärmelsevis ganska lika andra stora europeiska länder. Då ryggade man också till. Vi sticker minsann ut, hette det då: vår strategi är överlägsen, vi har mest immunitet, Europa har förvandlats till en ansamling diktaturer, folket vill bli insvetsade i sina hem, världen har blivit galen, leve kungen, heja Zlatan.
"Gustavsson finner en relativ enkel förklaring på dessa ryggmärgsreflexer, och den heter patriotism."
Oavsett varifrån kritiken kom - var än coronahanteringen kom under press, så slöts lederna. Gustavsson liknar detta vid en rencyklon: när hjorden känner sig hotad börjar renarna vimla i koncentriska cirklar för att stänga faran ute. Det var det som hände under pandemin. Det ledde till en tydlig vattendelare mellan renarna och de andra - “vargarna”, enligt en folkkär folkbildares artbestämning. Dessa avvikare, som kritiserade pandemihanteringen, äventyrade flockens säkerhet. (Av hur de beskrevs i landets tidningar att bedöma verkar denna ylande grupp bestå av en brokig skara ryska troll, fjollor och foliehattar med patologisk dödsångest.)
Gustavsson finner en relativ enkel förklaring på dessa ryggmärgsreflexer, och den heter patriotism. Även detta kan också vid första anblick verka paradoxalt. Inte kan svenskarna vara stolta över sitt land? Svenskarna - folket vars firande av nationaldagen består av att klaga på Twitter att de inte vet hur nationaldagen ens ska firas?
Även svenskarna, visar det sig, är stolta över sitt land. Speciellt när den sätts under press. Under pandemin blev föremålet för denna patriotism inställningen till pandemin, vilket resulterade i det som Gustavsson kallar “folkhälsopatriotism”.
"Pandemins paradoxer har slitit Sverige isär: självbilden överensstämmer inte längre med verkligheten"
Patriotismens dubbla ansikte är bara en av flera paradoxer som hemsökte pandemin. Vidare undersöker boken varför det svenska folket, vars pandemistrategi värderar öppenhet så högt, gav upphov till ett så inskränkt debattklimat. Eller så får man läsa att den oförytterliga friheten, som framhölls som strategins kärna, egentligen har en brokigare relation till Sverige än vad man kunde ha trott.
Pandemins paradoxer har slitit Sverige isär: självbilden överensstämmer inte längre med verkligheten; befolkningen klyvs i olika läger, vinnare och förlorare, renar och vargar.
Vi lever i ett “sargat land”, som författaren beskriver flygplansutsikten över skärgården. Du stolta kommer inte läka alla sår. Men kanske kan den bli startpunkten på en kollektiv helandeprocess. Kanske är bästa sättet att börja att ta ett långt titt i spegeln.
Lapo Lappin har recenserat fler böcker som behandlar Sveriges coronastrategi:
Bakom kulisserna till Sveriges coronastrategi – Flocken av Johan Anderberg
Emma Frans tvår sina händer – Alla tvättar händerna av Emma Frans
