Annons
Annons

Motargument är bättre än förbud


Varför uppvisar vi i allmänhet en sådan selektiv indignation över avskyvärdhetens symboler, frågar sig Boström. Frågan i sig är legitim, men det botemedel som Boström föreslår är allt annat än intellektuellt försvarbart.

Svar på Håkan Boströms inlägg Är somliga diktaturer ok? i Ergo 10/03:

Jag vill därför väcka frågan (återigen - den är flitigt, om än uppenbart inte tillräckligt, diskuterad i andra sammanhang) rörande ett sunt svar gentemot de nämnda symbolbärarna, vare sig de stoltserar med hakkors eller kommunistiska hammare på bröstet.
Boström föreslår ett konsekvent förkastande av både nazistiska och kommunistiska symboler, vilka båda kan förknippas med folkmord av olika slag. Men varför stanna där? I konsekvensens namn bör vi ju markera ett bestämt avståndstagande från samtliga symboler vilka kan förknippas - i någon av Boström ospecificerad grad - med folkmord. Den islamska halvmånen och det kristna korset skulle vara de första att förkastas, därefter kan listan göras lång. Boström gör sig således själv skyldig till en tämligen selektiv perceptionsförmåga. Eller ämnar han presentera kriterier för vad som med rätta klassas som legitima respektive illegitima (symboler för) folkmord? Finns det måhända objektiva kriterier för vad som utgör en tillräckligt stark koppling mellan en symbol och illdådet för att en symbol bör bemötas med avsky? Symboler får sin kraft av den innebörd vi lägger i dem - vare sig vi är de som bär dem eller tolkar dem. Hur tokigt det än kan låta för Boström, finns det människor vilka ser hammaren och skäran som något positivt; precis som många amerikanare ser den amerikanska flaggan som en positiv symbol, trots att den i stora delar av världen ses som en symbol för ett annat slags massmord - om än salufört med välbetalda reklamkampanjer.
Jag håller helt med Boström om att dessa oftast tanklösa symbolbärare bör upplysas om vad de har på tröjan - däremot tar jag avstånd från ståndpunkten att den avsky vi skulle visa killen med tröjan är fullt berättigad. Det är just dylika hållningar som föder totalitära stater, det borde Boström vara medveten om i egenskap av politiskt engagerad. Det är rent ut sagt osedvanligt illavarslande att politiskt aktiva inte klarar av att göra en distinktion mellan en åsikt - vare sig den är korrekt eller förhatlig, verbal eller i form av en T-shirt - och personen som uttrycker den.
Hur klyschigt det än må ha kommit att låta, så måste vi i synnerhet på de akademiska institutionerna tillåta varje åsikt, ståndpunkt eller argument att uttryckas. Däremot har vi en skyldighet - och här tror jag att Boström håller med mig - att inte låta den åsikt, vare sig verbal eller i form av en symbol på en T-shirt, som vi finner avskyvärd och omoralisk, undkomma granskning och saklig kritik. Vi bör därför inte uppmana unga människor att sluta manifestera sin ideologi, identitet, okunskap eller vad det nu må vara, genom sin garderob. Däremot bör vi se det som ett inlägg i en seriös diskussion och följaktligen bemöta vederbörande med sakliga argument, värdiga den akademiska kulturen som båda jag och Boström är en del av.

Marcus Johansson

Antalet döda är inte enda parametern

Personligen håller jag med dig om att varken hammaren och skäran eller svastikan är lämpliga att bära på offentlig plats. Däremot tycker jag att ditt resonemang kring detta bör utvidgas lite.
Ponera att det avgörande för om en symbol är lämplig att bära eller inte bara beror på hur många människor som satt livet till i dess namn. Här får vi genast bannlysa de flesta nationsflaggor, däribland vår egen, samt även det kristna korset. Detta räcker alltså inte som förklaringsmodell för huruvida en symbol är lämplig eller inte.
Antalet döda är alltså inte den enda parameter som spelar in. En annan kan, i detta fall, till exempel vara ett vackert budskap (det kristna budskapet om kärlek), bra principer (vår svenska öppenhetsprincip) eller en tilltalande ideologi (i fallet med politiska symboler).
Jag tror att många sätter likhetstecken mellan hammaren och skäran och den grundläggande kommunistiska ideologin (jämn fördelning av tillgångar, jämlikhet mellan könen och så vidare). När man gör det är det sedan lätt att koppla bort det som egentligen hände under Sovjettiden. Försök samma konststycke med svastikan och du har fortfarande någonting förkastligt.
Sedan ska man komma ihåg att de ohyggliga folkmord som begicks under och efter andra världskriget inte var de första i världshistorien. Många europeiska länder begick liknande gärningar i Afrika under 1800- och 1900-talet. Exempelvis mördades tio miljoner kongoleser under belgisk överhöghet.

Markus Saers


Annons

Annons

Läs mer

"Bristen på inflytande riskerar att försämra utbildningens kvalitet", skriver Tim Nedergård (ordförande, UTN) om hur…
"Då bör vi [...] avhålla oss från dubbelmoral [...]", skriver Nils Czernich om samtidens debattklimat, i dagens…
Mental Health Week är igång vid Uppsala universitet och i samband med detta skriver Uppsala studentkårs presidium om…