Utveckla humaniora utan skrytbyggen

Genom att betona dialog istället för monolog skiljer sig den Humanistiska teatern från alla större samlingsplatser vid våra universitet. Det humanistiska samtalet är en självklar utgångspunkt, ett samtal som inleddes för två tusen år sedan bland tänkare för vilka begreppet theorein, att skåda, länkade samman teori och teater.”

Citatet är från en av de tidigare broschyrerna om den humanistiska teatern, som nu är skrämmande nära att bli verklighet. Ergo skriver i november om ett ”humanistiskt samtal för 17 miljoner” och visar upp en skiss på ett rum med audiovisuell utrustning för flera miljoner där amfiteater snarare än brittiskt underhus tycks vara förebilden.

Marianne Lindfors skriver om projektet i vänboken till Margareta Fahlgren. Enligt henne tycks det ursprungliga syftet vara dels att ”kunna gå torrskodd mellan hus 1 och hus 4”, dels att skapa en lokal som kan ”tillföra en ny dimension till undervisningen”. I slutet av stycket om teatern är det dock byggnadens roll att ”utgöra ett humanistiskt landmärke” som det trycks på, och det tycks framför allt vara denna roll som framförs i Ergos rapport om bygget. Ingenstans i artikeln framgår exakt vad den Humanistiska teatern ska vara bra för, eller vem som egentligen gillar det här projektet. Oss veterligen finns det salar för cirka 140 personer, inklusive mikrofoner, ett par kvarter bort från Engelska parken åt ett flertal väderstreck. Varför kan inte dessa användas?
Därtill är rollen för teatern enligt Fahlgren nu att ”vara en arena för det humanistiska samtalet, både i och utanför universitetet”. Hon säger också att de har ”utgått från de behov som finns, men några specifika studieplatser kommer det inte att bli” vilket får oss representanter för studenter och doktorander vid Engelska parken att undra vilka behov man egentligen har utgått ifrån, eftersom vi under hela planeringsprocessen understrukit behovet av nya studieplatser och krävt att sådana ska ingå i nybyggnationer.

Hur den av fundraisern beskrivna ”bildvägg[en] som är uppbyggd av små kuber” skulle tillföra en ny dimension till undervisningen vet vi inte (om det inte var så att ambitionen endast rörde ytan), men vi har några förslag på vad 17 miljoner kronor skulle kunna tillföra våra utbildningar på Engelska parken:

• Fortsatt och utökad finansiering till forskningsnoderna på historisk-filosofiska fakulteten (och för all del en breddning av noderna till att omfatta alla fakulteter verksamma på Engelska parken)
• Fler lektionstimmar för humanister
• Studieresor för masterstudenter
• Översyn och utveckling av masterprogram
• Amanuenslöner så att studenter kan få bli del av institutioner
• Ett riktigt bra café där den humanistiska dialogen kan äga rum och främjas
• Söndagsöppna studieplatser
• Duktiga gästforskare som föreläser och opponerar på masteruppsatser
• Kompetensutveckling för lektorer
• Förbättra föreläsningssalarnas utrustning, till exempel byta ut alla griffeltavlor mot whiteboards och köpa in fler smartboards.

Det är dags för den betonade dialogen att ta plats i debatten om den humanistiska teatern, vi tror nämligen att det är fullt möjligt att utveckla universitetets humanistiska undervisning och forskning utan skrytbyggen.

Karolina Andersdotter
Ordförande Humanistiska sektionen, Uppsala studentkår