Lägg ner Allians för kåren
Sedan 2014 har Allians för kåren (AFK) varit den främsta rösten för att Uppsala studentkår ska bli seriös. Partiets hjärtefråga har därför varit att avskaffa partipolitiken. Nu är det uppenbart att det är lönlöst. Därför bör AFK läggas ner.
På konstituerande kårfullmäktige i onsdags valdes en ny styrelse. I det senaste valet hade AFK och Uppsala Universitetsstudenter (UUS) säkrat en majoritet för tredje året i rad. Hade partierna fått ett mandat till skulle de ha haft 2/3 majoritet, och nått tröskeln för att ändra i stadgan och reformera valsystemet. Efter valet erbjöds UUS – i sedvanlig ordning – att få AFK:s stöd för att bilda kårstyrelse. AFK krävde inga poster i presidiet eller i styrelsen, utan endast en suppleant-post i konsistoriet och mötesordförandeposten i fullmäktige. Eftersom AFK och UUS har samma långsiktiga mål – att avskaffa partipolitiken – var det naturligt.
UUS valde i stället att ingå samarbete med S-studenter. Därmed förhandlade de bort poster som de själva var garanterade av AFK. I stället gav de posterna till S-studenter, det enda partiet vars existensberättigande är att behålla det partipolitiska systemet. Det är chockerande på många sätt. UUS och AFK har med tiden vuxit ihop. Sedan kårvalet 2016 har båda partierna samarbetat med varandra oavbrutet, både i majoritet och i opposition. I fjolårets val kandiderade jag och en annan av AFK:s kandidater på UUS lista för att garantera att UUS hade tillräckligt med ersättare, så att inget mandat skulle gå till spillo. Men ett år är tydligen en lång tid.
För AFK är det uppenbart att kårens demokratiska system är en katastrof, och att kåren inte mäktar med att driva studentfrågor. Den som någon gång bevistat kårfullmäktige utan att inse det, har en naiv syn på hur verklig politik fungerar och bedrivs. Kåren behöver inte vara partipolitisk, och den bör framförallt inte fungera som en tankesmedja åt politiska studentförbund, som bara är där för att leka riksdag. Därför har UUS och AFK konsekvent kritiserat det nuvarande valsystemet i åratal.
Kårens styrelsesätt har lett till ett stort demokratiskt underskott. Sedan kårobligatoriets avskaffande år 2010 har kårens medlemstal mer än halverats. I senaste valet i april var det enbart 6,6 procent av medlemmarna som röstade. Sedan 2013 har dessutom tre nya kårer bildats, och tagit över ansvaret för stora delar av kårens ursprungliga verksamhet. Det är om något en tydlig misstroendeförklaring mot hur kåren har skötts de senaste decennierna. Medlemmar och föreningar väljer att lämna kåren i stället för att försöka påverka den.
"Vill UUS och S ägna sig åt politiskt spel och leka riksdag tillsammans, är det bäst att lämna dem ifred."
Enda möjligheten att rädda kåren, vore att reformera den. Att skapa en demokratisk struktur förenlig med kårens verksamhet, eller att försöka ombilda den till paraplyorgan för Uppsalas studentkårer. UUS väljer nu i stället att – utan att få något i utbyte – släppa reformkravet. Det är anmärkningsvärt att den nya kårstyrelsens verksamhetsplan inte ens innehåller någon konkret skrivning om den frågan.
Jag är inte längre kåraktiv i någon egentlig mening, och har följt den senaste händelseutvecklingen på avstånd. Det framstår som obegripligt att UUS har övergett sitt långsiktiga mål om att reformera valsystemet. Det enda synbara skälet tycks vara att UUS är mer intresserat av att bevara ett dysfunktionellt system än att se till studenternas intressen.
När AFK grundades år 2014 var partiets uttalade mål att avveckla det partipolitiska systemet. Partiet fyller därför ingen funktion som ensamt oppositionsparti när det inte längre finns förutsättningar för att reformera valsystemet. Vill UUS och S ägna sig åt politiskt spel och leka riksdag tillsammans, är det bäst att lämna dem ifred.
Fredrik Hultman
Ordförande Allians för kåren 2015–2017 samt studentrepresentant i konsistoriet 2016–17
