Snäv nationalism i språkutredning

Utredarna är bekymrade över att man inom en del områden inskränker bruket av svenska genom att i stället gå över till engelska. Om man får tro utredarna är förslagen som läggs i utredningen ägnade att främja svenskans bruk utan att motverka ett nödvändigt användande av engelska och andra främmande språk. Frågan är om detta är möjligt? Eller ens önskvärt?
Utredningen förefaller helt omedveten om hur litet Sverige är i världen, att endast någon promille av jordens befolkning talar svenska. Det må vara störande för skinnskallar och diverse annat patrask att det finns institutioner och seminarier i Uppsala där det hörs mer engelska, som är det internationella språket, än svenska i korridorerna. Men saken är den att svenskan är så liten att det är nödvändigt inom högre utbildning och forskning att behärska engelska, att det finns och får finnas internationella miljöer. Inte minst för att svenskarna ska lära sig engelska.
Inte heller har utredarna något grepp om basala fakta som att en stor del av doktoranderna kommer från andra länder till Sverige för att disputera. Enligt Högskoleverket kommer ca 7,5 procent av doktoranderna från länder utanför Norden och Europeiska unionen (14,7 procent av examina avlades av dem). Läsåret 1996/97 fanns utländska doktorander registrerade inom 537 olika forskarämnen. De lärosäten som under 1990-talet tog emot flest utländska doktorander var Uppsala universitet, Lunds universitet och Karolinska institutet. Vid dessa fanns nästan hälften av alla utländska doktorander läsåret 1996/97. Vid vissa institutioner utgör de sannolikt en majoritet av doktoranderna.
Det bör noteras att denna statistik ej innefattar dem som kommer från icke skandinaviska länder i Europeiska unionen. Andelen utländska (som ej har svenska som modersmål) doktorander är alltså betydligt större. Det är också ett faktum att de allra flesta avhandlingar, oavsett om de författas av svenskar eller utlänningar, skrivs på engelska.
Men i stället för att bejaka den internationalism som präglar de bättre universiteten kritiseras dessa i förtäckta ordalag för att de föreskriver att avhandlingarna normalt ska skrivas på engelska. Det innebär, skriver utredningen, i praktiken att engelska anbefalls som avhandlingsspråk. Detta är en total missuppfattning. Saken är den att skrivs avhandlingen på något annat språk kommer ingen att läsa den. Vem vill presentera resultat som ingen tar del av?

Sjöboandan blommar ut fullständigt i ett (fullt allvarligt menat) förslag om att högskolelagen skall ändras. Får utredningen som den vill skall målet sättas upp att utbildningen ska ge studenten förmåga att i både nationella och internationella sammanhang muntligt och skriftligt och för olika målgrupper utbyta kunskap inom sitt område. Kort sagt: Alla skall kunna svenska
Andra Sjöbomässiga förslag är, att forskarutbildningen skall inkludera språkliga färdigheter vilka då skall gälla både svenska och engelska. Vidare föreslås att det skall vara obligatoriskt att till avhandlingar på annat språk än svenska foga en sammanfattning på svenska.
Reella problem som att utländska doktorander som faktiskt vill lära sig svenska ofta har svårt att alls få tillgång till bra svenskundervisning lämnas obeaktade. Ofta hänvisas de till den kommunala vuxenutbildningen. Som inte alls är på deras nivå. Mycket skulle vara vunnet om universiteten tillhandahöll bra, och frivilliga ( ), kurser i svenska för dem som vill lära sig ett språk som dessvärre är i det närmaste helt oanvändbart utanför Skandinavien.
Utredningen är snävt nationalistisk i ordets sämsta bemärkelse. Drivs dessa förslag igenom blir det mycket svårt för utlänningar att disputera i Sverige. Förlusten för svensk forskning blir stor. Utredningen har nyligen remissbehandlats. Proposition kan väntas under innevarande läsår.