Forskarutbildningen utreds på nytt
Det totala antalet doktorander i antikens kultur och samhällsliv i landet, skriver verket, kommer framöver att uppgå till ca 15-20, om inte extern finansiering erhålls. Antalet doktorander blir då i stort sett detsamma som antalet i Danmark. Det minskade antalet innebär att modellen med högre seminarier, som varit en av de mest betydelsefulla utbildningsarenorna för doktorander, inte kan upprätthållas i framtiden. Seminarierna har utarmats.
När det gäller egyptologin konstateras att förändringarna (reformen på Thamska) i vissa hänseenden haft negativa konsekvenser eftersom den innebär att den blivande författaren har fått mindre tid på sig att förvärva den nödvändiga ämnesmässiga kompetensen innan han eller hon ska ta itu med det egentliga arbetet med avhandlingen. Ämnet har sett sig tvunget att avskaffa kraven på koptiska för att få en balans mellan krav och verklighet.
Vidare konstaterar verket, att antalet antagna doktorander kommer att minska drastiskt. Visserligen har fakulteten i Uppsala meddelat bedömargruppen att man avser att tilldela ämnet en doktorandanställning vartannat år plus lite mer, så att det blev en viss överlappning. Men enbart detta kan inte ändra på det förhållandet att den samlade effekten av forskarutbildningsreformen och ändrade ekonomiska villkor, i realiteten kommer att avskaffa doktorandernas viktigaste studieelement, det högre seminariet. Institutionssammanslagningar lär inte hjälpa heller. De nuvarande doktoranderna gav uttryck för att ett tvärdisciplinärt högre seminarium inte skulle kunna kompensera avsaknaden av ett ämnesspecifikt bollplank, även om det har förekommit ett visst positivt samspel med doktoranderna på antikens kultur och samhällsliv.
Kulmen i HSVs rapport är ett förslag som går ut på att införa licentiandantagning för att ge fler högt motiverade studenter möjlighet att med egen finansiering med studiemedel fortsätta på forskarutbildningsnivå. Situationen är snarlik inom ett stort antal ämnen vid historisk-filosofiska, språkvetenskapliga och teologiska fakulteterna. Östros har knappast lagt om kursen. I stället har han fortsatt att kalla försämringarna för en reform.
Nu tycks dock äntligen något vara på gång. Den 5 december beslöt regeringen att tillsätta en enmansutredare, Margareta Norell Bergendahl, som är professor i integrerad produktutveckling vid KTH. Situationen är så kritisk så att det är ingen tvekan om att något behöver göras. Men det är distinkt olämpligt att utse en enmansutredare. En kommitté med ledamöter från olika fakulteter hade varit mycket bättre. Utredaren skall, enligt direktiven, analysera och utvärdera hur rekrytering, urval och antagning till forskarutbildningen fungerar, analysera handledningen och handledarens roll och funktion samt granska effekterna av de förordningsändringar för forskarutbildningen som genomfördes 1998. Utredaren skall föreslå förändringar av gällande regler, om så bedöms nödvändigt, för att säkerställa en effektiv och rättssäker forskarutbildning.
Några saker framstår som bekymmersamma. Utredaren skall, enligt direktiven, för att öka effektiviteten och genomströmningen analysera möjligheten att införa ett mål- och resultatstyrt resurstilldelningssystem, liknande det som finns för grundutbildningen. Vidare ska utredaren föreslå hur forskarskolor kan användas och utvecklas. Universitetens kritik mot forskarskolorna som fenomen har alltså knappast gjort något intryck.
Dessutom skall utredningen undersöka hur den svenska forskarutbildningen förhåller sig till den s k Bolognaprocessen och andra länders utbildning. Vissa reformproffs vill göra forskarutbildningen treårig. Utredningen ska vara färdig 31 december 2003. Remissbehandlingen blir under våren 2004. Proposition läggs sannolikt i september 2004, eventuella nyheter kan förväntas träda i kraft under 2005.
