Otjänligt som beslutsunderlag
Mest uppmärksamhet har faktiskt de statistiska felsluten i rapporten rönt. På Dagens Nyheter Debatt har Bo Rothstein visat att HSV inte bara räknat fel, utan också manipulerat och skruvat data.
Vad universitetskanslern, Sigbritt Franke, sysslar med, enligt Rothstein, är att utifrån vad hon uppenbarligen uppfattat som politiskt gångbara målsättningar, systematiskt manipulera forskningsresultat. Vi ser här den raka motsatsen till en sanningssökande, obunden forskning, nämligen en strävan att till varje pris vara den politiska makten till lags och lydigt producera de forskningsresultat som den önskar.
Mot den bakgrunden kunde man förvänta sig att den nyligen presenterade Handledarspegeln skulle uppvisa prov på yttersta stringens i metodhänseende. Så är dock inte fallet. Metoden är närmast journalistisk. 52 handledare har intervjuats av en konsultfirma, Forum for Business Administration (FBA), AB.
Tanken är, att Handledarspegeln i någon mening skulle motsvara Doktorandspegeln. Redan i inledningen konstateras, att handledarna är kritiska mot Doktorandspegeln och att kritiken främst riktar in sig på hur resultaten presenterats. De gav en skev bild.
När det gäller handledarnas syn på introduktionen till forskarutbildningen är variationen stor. Handledare vid teknisk/naturvetenskaplig och medicinsk fakultet uppges betona ett urval av en elit och omedelbart sätta in doktoranderna i en forskande miljö med färdiga projekt. Medan handledare inom humaniora betonar sökprocessen och den sociala introduktionen genom kurser, diskussioner, mentorer, internat, etc.
Handledarna uttalar sig även om forskarutbildningen är arbete eller ej. Några menar att forskarutbildningen, efter Carl Tham, innebär att doktoranderna ska utbildas snarare än tränas i att självständigt forska och skapa insikter och lärande. Andra ser det som en fara att kravet på extern finansiering gör att doktoranden utnyttjas som arbetskraft snarare än utbildas. Åter andra ser det som ett problem att doktoranderna förväntar sig att forskning är ett 9-5 jobb snarare än ett ständigt och hängivet sökande efter kunskap. Förväntningarna är således, konstaterar rapporten, olika hos alla parter och introduktionen får självfallet olika betydelse och kvalitet i relation till dessa förväntningar.
Ett par handledare ifrågasätter om det är rätt att behandla doktoranderna som skolelever, då det samtidigt är viktigt att de arbetar självständigt. En intervjuperson hävdade att det fanns risk att mycket kurser och andra åtgärder hämmar självständigheten, en annan menade att endast om det finns behov ska man gå kurserna.
När det gäller handledning konstaterar FBA att handledarna uppfattar det som att de lägger mer tid på handledning än vad doktoranderna tror eller upplever. En kritisk faktor som påverkar kontinuiteten och volymen i handledningen är enligt handledarna att det helt enkelt inte finns den tid som krävs, både av dem själva och av doktoranderna. Handledarna menar att det många gånger beror på växande administrativt arbete, undervisning och ansvar för fler doktorander. Även doktoranderna drabbas av administration, exempelvis utvärderingar, och krav på kurser och undervisning. Till detta kommer den enligt många handledare alltför korta tiden för en doktorand att prestera en avhandling. Arbetssituationen gör att handledare inte i onödan krånglar till doktorandens arbete. Doktorandernas framtid behandlas på mindre än en halv sida. Där pladdras om att företagsforskarskolor kan bli ett attraktivt alternativ till traditionell doktorandutbildning. Om detta är konsultfirmans uppfattning eller någon handledares framgår ej.
Det är onekligen intressanta synpunkter som kommer fram. Men, namnet till trots är Handledarspegeln ingen spegel: metodiskt håller den inte måttet Som beslutsunderlag är den otjänlig.
