UU kan förlora examensrätt
Högskoleverket anser vidare, att Lunds universitet inte har tillräckliga förutsättningar för att bedriva forskarutbildning i semitiska språk samt att Uppsala universitet inte har tillräckliga förutsättningar att bedriva forskarutbildning i assyrologi, indologi, iranska språk, jämförande indoeuropeisk språkforskning, semitiska språk samt turkiska språk. Bristerna gäller den kritiska och kreativa miljön och avsaknad av obligatorisk vetenskapsteori och metodorientering.
Något beslut om indragning av examensrätter har dock inte fattats. I stället uppmanar verket Lunds och Uppsalas universitet att inom ett år inkomma med en redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits angående bristerna. Därefter ska verket överväga om det finns anledning att tillskriva regeringen i frågan.
Beslutet är högst extraordinärt. Uppsala universitet har ju fulla examensrättigheter. Dessvärre är det inte omotiverat. Vissa ämnen har körts i botten. Den nuvarande krisen har direkt utlösts av den totalreglering av forskarutbildningen som Carl Tham genomförde. Den medförde att seminarierna kollapsade i brist på deltagare.
När det gäller forskarutbildningarna klarar sig semitiska språk bäst. Flera disputationer har ägt rum de senaste två åren och fler förväntas de närmaste åren. Det finns relativt många aktiva doktorander och fler semitiska språk (arabiska, hebreiska, arameiska) som ger möjlighet till regelbundna seminarier.
Ämnet slipper dock inte undan kritik. Får man tro högskoleverket bör det införas en extern metodkurs, externa metodikhandledare bör anlitas regelbundet och denna handledning bör formaliseras. Doktoranderna bör uppmanas välja ämnen för vilka det finns handledningskompetens. Ämnesföreträdaren bör ta på sig ett särskilt ansvar för att fördela handledning efter vetenskapliga kompetensområden.
Iranska språk klarar sig också förhållandevis bra: liksom i semitiska disputerar doktorander. Fem disputerade åren 1993-2003. Dessvärre pensionerades professorn förra året. Kritiken riktas främst mot frånvaron av metod och teorikurser och dålig styrsel i utbildningens inledningsskede. En bättre introduktion till forskarutbildningen efterlyses.
Värre blir det när man kommer till Indologin. Ingen doktorsexamen avlades inom ämnena som faller under beteckningen indologi åren 1993-
2003. Seminarieverksamheten i ämnet har länge legat nere. Doktoranderna anser, skriver verket, att de är för få för att seminarier ska vara meningsfulla. De framhöll också att förväntningarna på avhandlingarna inte ligger i nivå med det nya 4-åriga forskarutbildningssystemet.
Dessvärre är det få studenter som går vidare till C- och D-nivån, för att inte tala om en möjlig E eller F-nivå, när de saknar möjligheter att antas till forskarutbildning. Lärarna ser det som deprimerande, dels att om en doktorandtjänst i indologi skulle utlysas blir konkurrensen så hård att det delikata spörsmålet om favorisering och dess motstycke uppträder, dels att studenter som tar examen vid fel tidpunkt, oavsett intresse och ämnesbegåvning, saknar chans att gå vidare. Det blir således mer eller mindre slumpmässigt, enligt högskoleverket, vilka studenter som antas till forskarutbildning.
Utvärderingen av turkiska visar att ingen har disputerat åren 1993-2003.
Granskningen verket gjort visar på en rad svårigheter. Resursfördelningssystemen missgynnar de afro-asiatiska språken. Totalregleringen av forskarutbildningen slår nu igenom med full effekt. Lösningarna heter, enligt verket, längre grundutbildning, metod- och teorikurser, samarbeten såväl nationellt som internationellt och inte minst i forskarskolor. För Uppsala, som har ambitionen att vara ett komplett universitet, är det en kalldusch. Även om de kallas småspråk är det inga små språk. Hindi talas av 800 miljoner. Universitetet har ett år på sig att vända utvecklingen.
