Märkligt agerande av åtalad professor
Professorn ogillade avhandlingen och ville att den skulle underkännas. Därför införskaffade han högskoleförordningen, och läste föreskriften som säger att etygsnämnden är beslutför när alla ledamöter är närvarande. När det stod klart för honom att alla ledamöters närvaro krävs för att betygsnämnden ska kunna fatta beslut, drog han den skarpsinniga slutsatsen att om en ledamot avvek från sammanträdet skulle avhandlingen inte kunna godkännas. I denna anda avtalade han med en lektor, som också ingick i betygsnämnden, att en av dem skulle avvika från sammanträdet för att förhindra att nämnden skulle kunna fatta beslut.
När nämnden inledde sitt sammanträde föreslog lektorn att professorn skulle vara ordförande och då det efter diskussion stod klart att en majoritet ville godkänna avhandlingen lämnade lektorn rummet efter att upprört ha utropat detta är mystik. En ledamot försökte hindra lektorn från att avvika, eftersom det skulle göra det omöjligt att fatta beslut. Ordföranden sade dock att för honom fick lektorn gärna gå.
Lektorn ställde sig därefter utanför dörren och väntade på att bli inkallad. När lektorn lämnat rummet tog professorn fram ett papper och läste upp vad som gällde angående beslutsförhet i betygsnämnden och sade att betygsnämnden nu inte kunde fatta beslut. Professorn sade även att han och lektorn hade kommit överens om att en av dem skulle lämna sammanträdet.
När lektorn återvände informerades lektorn av professorn om att de övriga hade bestämt att de skulle inhämta sakkunnigutlåtanden över avhandlingen. Enligt övriga ledamöter togs dock inte något gemensamt beslut om att inhämta sakkunnigyttranden. Ej heller fattades något beslut om när sammanträdet skulle återupptas eller om hur man skulle gå vidare.
För doktoranden var det hela ytterst plågsamt. Efter drygt två timmars väntan kallades doktoranden till sammanträdesrummet. Alla nämndens ledamöter var då närvarande och professorn förklarade att betygsnämnden inte var kompetent att bedöma avhandlingen. Doktoranden ställde då två frågor: vilken procedur skulle tillämpas och när skulle besked komma?
Professorn svarade då, att proceduren var hemlig och att doktoranden inte fick ställa frågor om den och att svar kunde ges någon gång i framtiden. Professorn berättade sedan för de cirka 20 personer som väntat utanför sammanträdesrummet att avhandlingen skulle skickas på remiss. Efteråt visste doktoranden inte alls när besked skulle komma om avhandlingen.
Kort därefter ingrep universitetsledningen. Professorn uppmanades av vicerektor att snarast möjligt sammankalla betygsnämnden för att ärendet skulle kunna avslutas. Efter fem dagar hölls ett telefonsammanträde vid vilket doktoranden godkändes.
När saken utretts framstår det som om professorn slingrat sig och inte alls är medveten om att han handlat fel. Han motiverar sitt agerande med tveksamhet om avhandlingen hörde hemma inom ämnet och med misstanke att det kunde vara frågan om plagiat. Senare utredning visade att det inte var något plagiat. Vid betygsnämndens sammanträde nämnde han heller aldrig dessa misstankar.
Ansvarsnämnden är stenhård. Den konstaterar att professorn är skäligen misstänkt för att, i samråd med lektorn, uppsåtligen ha förhindrat betygsnämnden att fatta beslut vid sammanträdet om betyg för avhandlingen och att fatta beslut om det fortsatta arbetet i nämnden. Professorn har därigenom åsidosatt vad som ålegat honom som ledamot och ordförande i betygsnämnden.
Ansvarsnämnden konstaterar också att betygsnämndens uppgift är myndighetsutövning. Resultatet av uppdraget måste anses ha varit av utomordentligt stor betydelse för doktoranden. Brottet kan inte anses som ringa. Det rör sig om tjänstefel. I beslutet deltog en av Sveriges främsta jurister, professorn i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud.
Fälls professorn, och det är mycket troligt, döms han sannolikt till dagsböter. I den vetenskapliga världen lär han knappast få sitta i fler betygsnämnder. Med stor sannolikhet har även lektorn åtal att vänta.
