Nästan hälften av medicindoktoranderna hade varit skuggdoktorander

Forskarutbildningarna i medicin, farmaci och vårdvetenskap har just utvärderats av Högskoleverket. Det är intressant läsning, inte minst därför att forskarutbildningen i medicin numer är landets största. År 2006 fanns över 5 000 doktorander vid fakulteterna som omfattades av utvärderingen: 897 disputerade, och 118 uttog licentiatexamen, och det antogs 913 nya doktorander.
Högskoleverket har valt att utvärdera hela fakulteter, och fakultetsnämndernas insatser, istället för forskarutbildningsämnen, och kritiserar samtidigt den epidemi av ämnessammanslagningar som dragit fram över de medicinska fakulteterna. Från att ha gett examen i upp till ett par hundra olika forskarutbildningar har flertalet medicinska fakulteter gått till att utfärda examen i bara ett till tre forskarutbildningsämnen. I Uppsala finns två Verket efterlyser fler forskarutbildningsämnen och ämnesspecifika kurser.
Senare i maj kommer en ny doktorandspegel från Högskoleverket och en del data från den presenteras i förtid. Man kan således inhämta att hela 43 procent av doktoranderna bedrivit forskarstudier under mer än sju månader innan antagningen. Vid farmaceutisk fakultet rörde det sig endast om 7 procent. Nästan hälften av doktoranderna vid medicinsk fakultet hade alltså varit skuggdoktorander innan de blev antagna Det är en mycket hög siffra.
Hälften av doktoranderna i medicin undervisar lite eller inte alls. Cirka 45 procent undervisar upp till 20 procent av sin tid. En mycket stor andel av dem, drygt 70 procent, får ingen utbildning i pedagogik.
Halvtidskontroll är legio, men det förekommer att formella krav till exempel i form av antal publikationer för halvtidskontrollen, gör att denna ibland sker så sent att doktoranden inte har någon nytta av den.
Siffror från Doktorandspegeln 2008 ger vid handen att 35 procent av doktoranderna inom medicin antingen inte har någon studieplan (10 procent) eller har en individuell studieplan som inte följts upp (25 procent). Ytterligare 11 procent har en som reviderats men är inte nöjda med uppföljningen.
Högskoleförordningen föreskriver att det ska finnas minst två handledare. Enligt Doktorandspegeln har 85 procent vid medicinsk fakultet två eller fler handledare. Vid farmaceutisk fakultet har 99 procent av doktoranderna det. Vidare framgår att 38 procent är långt ifrån nöjda med omfattningen på handledningen som meddelas.

Kursprogrammen har av tradition varit tunna vid medicinsk fakultet. 58 procent av medicinarna hade högst 20 poäng (en termin) kurser. Vid farmaceutisk fakultet hade 54 procent 21-40 poäng kurser (en till två terminer).
När det gäller kliniska doktorander konstaterar utvärderingen att det inte fungerade bra i den kliniska vardagen. Doktoranderna redovisade betydande problem med att få tillgång till den tid som beviljats och kunde finansieras. Det sätt som beviljad tid för forskning och forskarutbildning togs ut på kännetecknades av fragmentisering och skedde i form av ströveckor, strödagar eller endast några veckor per år vilket inte främjar en god forskarutbildning. Studietiderna är ofta kortare än fyra års heltidsstudier.
Utvärderarna gör här ett radikalt ställningstagande: Alla doktorander ska få den studietid för sin forskarutbildning som högskoleförordningen föreskriver, annars riskerar kvaliteten på arbetet och avhandlingen att bli lidande. Hur detta ska förverkligas sägs inget om.
Den medicinska fakulteten i Uppsala får en hel del beröm. Fakultetens organisation, med en central forskarutbildningskommitté, lovordas. Liksom avtalen som ger doktorerande läkare viss garanterad tid för forskning. Däremot ifrågasätts beslutet att minska till bara två forskarutbildningsämnen som illa underbyggt. Kursutbudet bedöms som för litet i förhållande till bredden på forskarutbildningen.
En sak som är av särskilt intresse mot bakgrund av de nyligen genomförda valen av vicerektorer och dekaner, i vilka studenter och doktorander nekades delta i valberedningarna, är att utvärderarna konstaterar, att studerande enligt högskoleförordningen har rätt att medverka i alla beredande och beslutande organ vid universiteten. Valberedningen ska inte undantas från denna rätt vilket var fallet vid båda fakulteterna.