Dryga böter för tjänstefel i betygsnämnd
En disputation vid Teknisk-naturvetenskaplig fakultet 2005 har fått ett rättsligt efterspel. Inför disputationen sammansvor sig två betygsnämndsledamöter, en lektor och en professor, för att förhindra att avhandlingen godkändes. De ogillade avhandlingens innehåll, och ifrågasatte om det alls föll inom ämnet.
För att sänka doktoranden kontaktade professorn centralförvaltningen, fick gällande förordning faxad till sig, och läste paragrafen som säger att betygsnämnden är beslutför när alla ledamöter är närvarande. Härvid slog snilleblixten ned, att om någon ledamot icke var närvarande skulle det inte bli något beslut och avhandlingen ej bli godkänd.
Professorn och lektorn träffades, över en kopp kaffe, och avtalade, att lektorn skulle föreslå professorn till ordförande vid betygsnämndens sammanträde, och att lektorn skulle lämna rummet om det visade sig att de inte fick en majoritet med sig för att underkänna avhandlingen.
När betygsnämnden sammanträdde efter disputationen visade en prov-votering att en majoritet av betygsnämnden ville godkänna avhandlingen. Då sjösatte de sin plan. Lektorn reste sig och lämnade rummet, professorn som planenligt valts till ordförande förklarade för de övriga närvarande att de kommit överens om att göra på detta sätt och att det innebar att betygsnämnden inte var beslutför. Sammanträdet avslutades utan att något beslut fattades beträffande avhandlingen. Det fattades inte heller något beslut om ajournering eller annat beslut om nämndens fortsatta arbete.
Doktoranden gavs utomordentligt konstiga besked av professorn, som förklarade att betygsnämnden inte kände sig kompetent att bedöma avhandlingen varför denna skulle sändas på remiss. När doktoranden ställde frågor om proceduren, gavs beskedet, att det var en hemlig procedur. Frågan om när ett besked skulle komma gavs svaret i framtiden.
Först efter påtryckningar från vice rektorn återsamlades nämnden per telefon varvid avhandlingen godkändes, flera dagar efter disputationen.
Ärendet utreddes av Statens ansvarsnämnd, som normalt prövar om professorer begått tjänsteförseelser eller tjänstefel. Ansvarnämnden lämnade därefter saken till åklagare.
Domen är intressant läsning. I denna framstår lektorn som en hederlig person, som handlat fel, som beklagar och erkänner detta, utan försök att slingra sig. Tingsrätten finner lektorn trovärdig, inte minst därför att uppgifterna stöds av andra vittnen.
Professorn däremot framstår som föga trovärdig. Han förnekar att det funnits någon plan. Istället handlade saken om att han misstänkte plagiat och ville förhindra beslut för doktorandens bästa. Talet om beslutförhet avsåg bara det hypotetiska fallet, om han skulle avlägsna sig från sammanträdet för att fråga om råd beträffande den misstänkta plagieringen. Hans påståenden motsägs av vice rektorns och en annan ledamots under ed avgivna vittnesmål, och är dessutom svårförenliga med professorns egen uppgift om vilket beslut nämnden kom att fatta. Sammantaget, skriver Tingsrätten, framstår professorns berättelse i stort som en efterhandskonstruktion i syfte att undvika ansvar.
Det begångna brottet, är tjänstefel, enligt 20 kapitlet, 1 §, brottsbalken. Påföljden blir dagsböter. Notan för lektorn slutar på 40 dagsböter á 350 kr, ett åläggande att betala en avgift a 500 kr till brottsofferfonden, samt 48300 kronor i advokatkostnader. Den blånekande professorn döms till 40 dagsböter à 420 kr i dagböter, 500 kr till brottsofferfonden, och 73540 kronor i advokatkostnader.
Det är väl förtjänta straff, lektorn blir drygt sextiotusen, professorn drygt nittiotusen, kronor fattigare. Det bör vara kännbart. Man får säga att Statens ansvarsnämnd skött sin rättsvårdande funktion på ett utmärkt sätt. Så länge saken koms ihåg lär inget ljushuvud försöka sig på motsvarande trick i betygsnämnderna.
I det här fallet har rättsstaten fungerat. Så är dock inte alltid fallet. Endast rektor, Justitiekanslern och Justitieombudsmannen kan anhängiggöra ärenden hos Statens ansvarsnämnd. Vid Uppsala universitet finns några professorer som begått minst lika allvarliga fel helt ostraffat. Dessa klarar sig undan genom att rektor underlåter att lämna ärendena vidare till ansvarsnämnden.
