Överbibliotekarie av Guds nåde
Carolina var fram till för 15 år sedan ett av Nordeuropas främsta forskningsbibliotek som i ambitionsnivå kunde jämföras med Oxfords legendariska Bodleian. Carolina hade en suverän tidskriftsamling, i princip varenda avhandling fanns tillgänglig, och det vetenskapliga arbete som inte fanns i magasinen togs hem på fjärrlån. Carolina var ett ställe där man kunde följa forskningsfronten inom i stort sett vilket ämne som helst.
Sedan dess har det gått utför. När den nye överbibliotekarien, Ulf Göransson, tillträdde 1996 initierade han en stor organisationsförändring för att erhålla en ”klarare ledningsstruktur”. nbsp; Således decentraliserades Carolina 1999. Starka centrifugala krafter släpptes lös när en stor del av den dåvarande biblioteksnämndens uppgifter fördes över till tre nya biblioteksnämnder knutna till fakulteterna. Snart var en huggsexa igång mellan fakulteterna. Stundvis framstod det som om fakulteterna spelade Svarte Petter om Carolina.
När den nya ordningen utvärderades och det framkom att biblioteksstyrelsen inte längre förmådde ta ett rimligt samlat ansvar för biblioteksfunktionerna ignorerades utvärderingen. Varken överbibliotekarien eller den dåvarande rektorn förmådde tillgodogöra sig kritiken. Därefter har förfallet fortsatt. Med höjdpunkter såsom bokbål på 7,5 kilometer böcker, inloggningsrutiner som vore bibliotekets användare misstänkt kriminella, och ovälkomna förslag om avhandlingstrycket.
Förfallet har varit så påtagligt, att det numer finns ett särskilt kårparti, Rädda Carolina, ett förhållande som måste betraktas som helt unikt. Partiets program består i korthet av att Carolina ska förbättra inköpsrutinerna (dessa har förfallit), vara en god studie- och forskningsmiljö, och att biblioteken ska styras ”ansvarsfullt” och ha central finansiering. Kort sagt, att Carolina ska vara ett välskött universitetsbibliotek.
Man kan tycka, att det faktum att studenter och doktorander gör sig omaket att bilda ett parti för att rädda Carolina och dessutom lyckas bli valda till kårfullmäktige skulle vara en mycket stark signal till universitetsstyrelsen, rektor och vicerektorerna, om att något är fundamentalt fel. Att det är läge att fråga sig vad som är fel.
Dessvärre har inte signalen gått fram. Härförleden togs beslut om en ny biblioteksorganisation, som tar bort alla nämnder och styrelser. Från den 1 januari i år är Carolina i praktiken en ”enrådighetsmyndighet”. Överbibliotekarien allena är ansvarig för verksamheten.
Överbibliotekarien förutsätts ha närmast allsmäktiga, för att inte säga gudomliga, krafter. De kollegiala organ i vilka fakulteter, studenter och doktorander gemensamt styrt biblioteket avskaffas till förmån för en en-mans-show. Den kritik som framförts i en rad remissyttranden ignoreras.
Biblioteksstyrelsen ersätts av ett biblioteksråd, som ”avses vara ett referensorgan för överbibliotekarien i kvalitets- och utvecklingsfrågor.” Kort sagt, i fortsättningen är det överbibliotekarien som ensam bestämmer på Carolina istället för biblioteksstyrelsen. Överbibliotekarien är i fortsättningen ”direkt underställd rektor”. Dessutom ska han utse representanter för universitetsbiblioteket i universitetets organ.
Det är anmärkningsvärt att man utan närmare reflektion eller motivering avskaffar det kollegiala beslutsfattandet till förmån för ett extremt toppstyre. Ännu märkligare är att man fortsätter att leka affär, med en komplicerad anslagsgång, en rundgång, i vilken “vetenskapsområdena” ger biblioteket ”uppdrag”.
Carolina är vanskött. Den vetenskapliga informationsförsörjningen har länge fått stå tillbaka för ogenomtänkta organisationsförändringar. Den nu införda ordningen kommer med största sannolikhet att skärpa problemen. Despoti är inte nödvändigtvis upplyst.
Förvisso har den tekniska utvecklingen varit revolutionerade. Bibliotekens förutsättningar förändras radikalt. Alltmer information finns, skapas, och sprids via elektroniska media. De flesta skrivande människor har gått över till att skriva på dator. En motsvarande utveckling har inletts inom bildskärmsområdet. På längre sikt blir kanske biblioteken helt virtuella. Men det är långt dit, och det är ingen ursäkt att köra Carolina i botten.
