Organisationsutredning sågas i Göteborg

Vid Göteborgs universitet har en rapport med den förmätna titeln ”Göteborgs universitet förnyas” utlöst skarp kritik. Rapporten har tillkommit på rektorns initiativ och är författad av Göran Bexell och Christina Rogestam, och gör anspråk på att vilja ”förnya” Göteborgs universitet genom diverse administrativa förändringar.
Det första som slår läsaren är att ingen av författarna är vetenskapligt kompetent när det gäller organisationsfrågor. Bexell är forskare i etik. Rogestam är byråkrat med centerpartistiska förtecken. Författarna kör sina käpphästar utan djupare analyser eller motiveringar. Inte ens frågan om man alls kan ”förnya” universitet genom byråkratiska reformer uppifrån ställs. Om det inte är ett försök av svansen att vifta på hunden?
Rapporten förespråkar att universitetets institutioner ska ha en viss storlek, 150 till 300 anställda rekommenderas. Utan att alls ge sig in i frågan varför det finns ämnesinstitutioner föreslår den att antalet institutioner ska minskas, så att den önskvärda numerären uppnås.
När det gäller fakultetsnivån föreslås att fakulteterna ska slås samman till fem fakulteter vilka huvudsakligen ska ägna sig åt ”strategisk planering” och resursfördelning. Rektorsnivån föreslås få ett antal centrala organ, såsom ett ledningsråd, en utbildningsstyrelse och ett forskningsråd.
När det gäller strategiska funktioner förordar utredningen att man öppnar för nya rekryteringsvägar. Ämbetet som dekanus, fakultetens ordförande, tillsätts normalt genom val bland de akademiska lärarna. Utredningen föreslår att ämbetet även ska kunna sökas, att sökkommittéer och rekryteringskonsulter kan anlitas. Rektor föreslås vara med i processen. I slutfasen ska två kandidater kunna nomineras fram av kollegor, varefter rektor utser dekanus. En ordning som skulle underminera det kollegiala styret, som är akademins kännetecken.
Prefekterna för de gigantiska institutionerna tänks rekryteras i en liknande ordning, förväntas sitta i sex år, och ha särskild avsatt tid för ”strategisk planering”.

Utredningen har utlöst en storm av kritik. Det är inte så konstigt eftersom den är gjord av dilettanter. Ett av de mest intressanta yttrandena om saken kommer från nationalekonomin vid Göteborgs handelshögskola. Det hävdar att administrationen på alla nivåer tillåtits svälla ut med starkt ökade transaktionskostnader som stjäl tid från forskning och undervisning. Dessutom har administrationen i hög utsträckning övergått från service till forskare till service av den centrala byråkratin. I mycket betydande omfattning har arbetsuppgifter flyttats över från TA-personal till forskare och lärare.
Vidare konstateras att försöken att effektivisera genom centralisering av olika funktioner snarast tycks ha resulterat i motsatsen. Overheadkostnaderna har fått svälla utan grundliga analyser av kostnader och vinster. Ett exempel på detta är floran av rektorsråd med biträdande personal, ett annat är informationsavdelningens tillväxt, ett tredje (också det utan cost-benefit-analys) är det stora antalet forskningshandläggare på central nivå.
Ekonomerna slår även huvudet på spiken när det gäller att skapa en gemensam kultur, som är en av Bexells och Rogestams ambitioner, när de konstaterar att det viktigaste medlet för att stärka ”identitet och image” är akademisk excellens. Utan akademisk excellens kommer aldrig de vid universitet verksamma att känna stolthet över att tillhöra universitetet oavsett hur mycket arbete som läggs ner på ”varumärke och grafisk profil.” Vägen till akademisk excellens går via en intern kvalitetsinriktad incitamensstruktur som premierar forskning av högsta kvalitet.

Tanken på professionella prefekter avvisas i raljerande ordalag. Det existerar ingen proffsprefektarbetsmarknad att rekrytera prefekter från. Eftersom prefekter knappast kan fungera utan en hög grad av legitimitet måste de rekryteras ur gruppen aktiva forskare. Att i ett internationellt konkurrensutsatt ämne inneha prefektskap på heltid under en 3-årsperiod är ett relativt säkert sätt att ödelägga en forskarkarriär, att uppbära det under en 6-årsperiod är definitivt ödeläggande.
Kritiken tas på allvar. Det blir inga fakultetssammanslagningar. Institutionernas storlek ska betingas av förutsättningarna för en god forskningsmiljö.

nbsp;