Kultur & Nöje

I regissören Jonas Österberg Nilssons bearbetning av "Julius Caesar" består scenrummet av ett antal moduler som liknar varuhuset IKEAs utställningsytor. Små avskärmade rum i plywood: ett sovrum, ett konferensrum och en urinoar. Men framförallt ramas scenen in av inte mindre än tre stora projektioner. För detta är inte en teaterpjäs i ordets klassiska bemärkelse, det är ett filmat drama vars centrala delar utspelar sig på skärmarna kring scenen. Snarare är det faktiskt en film som skapas i realtid, där skådespelarna är helt eller delvis skymda för teaterpubliken. Det brukar sägas om

En av poängerna med att vara ung är att man har fri lejd att ifrågasätta normer och traditioner. Det utgör liksom själva kärnan i ungdomen, om man bortser från det där med att man är generellt mer attraktiv och aldrig blir bakfull. När jag var yngre (tack) tycktes det som att hela mitt väsen strävade efter att just kritisera det som var allmänt betraktat som normalt. Detta kulminerade allt som oftast under julen. Det var då alla de där mossiga idéerna frodades – kärnfamiljen, könsrollerna, frossandet och det kommersiella. Varje liten företeelse tycktes frånstötande; vad är egentligen en familj

Som student på ett av Sveriges största universitet är det lätt att känna sig osynlig. Vill man synas gäller det att prestera. Så det är vad jag har försökt göra. Men ofta har det slutat i att jag misslyckats och känt mig mer osynlig än någonsin. Hjälplösheten jag känner över att prestera har lett mig till dansgolven, psykologer och till ett eller annat flogstavrål. Men också till film. Filmer har den unika egenskapen att inte bara visa publiken något de känner igen utan något de känner igen sig i. Och ett fåtal lyckas inte bara få människor att se sig själva utan har förmågan att få människor

Det är ett nytt år och ännu en gång kommer jag uppleva hur gymmet fylls av nya människor för att efter en månad se dem försvinna en och en. Vilket under att allt som krävs för att tusentals ska ta beslutet att ändra sina kroppar och sina liv är att en tvåa byts ut mot en trea. Jag förstår vart lusten kommer ifrån, gud ska veta att jag känt den många gånger själv. Vi behöver hoppet om att ett nytt år innebär nya möjligheter och vi måste få känna skillnaden. Så kanske är det därför gymmen lockar. Om jag hade skrivit den här texten för några år sedan hade jag sagt att träning är en viktig del av

Internet skakades i december av ett omslag av New York Magazine (19/12). Omslaget visar bebisar liggandes i spjälsängar med inklippta ansikten som föreställer diverse välkända offentligheter, så kallade “nepo babies”. Fokus för numret är Nate Jones artikel "How a Nepo Baby Is Born", en exposé över kändisar som drivits fram i rampljuset genom nepotism. En nepo baby är kort sagt ett barn till en kändis som nått framgång på grund av sitt kontaktnät. Kändisarna är rasande över att bli förminskade till talanglösa lösenordsbarn. Folket jublar över att det meritokratiska systemet för framgång är en

Jag har alltid varit dålig på att göra spellistor. Kanske har det att göra med att jag inte har försökt, kanske har det att göra med mitt första intryck av dem: ett sätt att samla all musik man tycker om på ett ställe. Fram tills i år har jag följaktligen gjort spellistor genom att lyssna på album och, om de är bra, lägga till dem i min lista i sin helhet. Att göra välanpassade plugglistor, festlistor eller myslistor har jag överlåtit till andra. När Spotify Wrapped kom i år, som det gjort sedan 2016, upptäckte jag till min besvikelse att det var en kategori som saknades: mest lyssnade album