Sjöjungfrun i Shanghai - poetisk och vacker

Sjöjungfrun i Shanghai
Regi: Lou Ye
Fyrisbiografen

Betyg: 4/5

Tar fäste på en husvägg. På den sönderfrätta tegelfasaden har någon sprayat sin tag. Det är svarta kinesiska tecken och numret till en personsökare. Personsökaren tillhör vår vägvisare på resan, vår sagoberättare. Det är hans röst som leder oss genom de två parallella kärlekshistorier som utspelar sig på barerna och i kyffena längs flodstränderna.
-Jag skulle kunna säga att jag en gång såg en sjöjungfru som satt på en smutsig flodbank och kammade sitt blonda hår. Med det vore lögn.? Med sin lugna, trygga röst berättar han ändå historien om sitt
möte med sjöjungfrun för oss. Det enda vi tillåts se av honom är bilderna från den videokamera som han håller i sina händer och som utgör berättelsens grundstomme. Ofta grumlas sikten av röken från de cigaretter som utgör kärnan i hans diet. I lek och kärlek skymtar vi ibland hans händer. Videokamerans bilder kränger i den rytm som den dokumentära bildens estetik förespråkar. Den nakna glödlampan i rummet stjäl ljuset från aktörernas ansikten så att de lämnas i skugga fram till den stund
de själva väljer att kliva in i ljuskällan. Kameran vilar länge på deras vackra ansikten. Över deras välformade läppar kommer inte många ord. De är ändå överflödiga. Runt omkring människorna strömmar det smutsgröna flodvattnet och dränker bildrutorna med sin blodlöshet.
Regnet, Buffalogräsvodkan och vattnet i tanken där sjöjungfrun simmar har samma ogenomträngliga nyans.
Det enda som avviker är den knallröda färgen på sjöjungfruns mun, på hennes gnistrande paljettstjärt och på den fusktatuerade ros som hon omsorgsfullt stryker fast på sitt lår. Den vackra sjöjungfru som är de båda kärlekshistoriernas gemensamma skärpunkt. När berättelsen är slut är de alla försvunna. Kvar dröjer bara de sista klingande tonerna från de lågmälda kinesiska chansoner som beledsagat oss på vår resa längs floden.