Människan vittrar sönder inifrån

A History of Violence
Regi: David Cronenberg
Filmstaden
4/5

David Cronenbergs filmer brukar ofta bestå i mörka möten mellan natur och teknologi med människokroppen som spelplats. Man kan kanske säga att den kanadensiske regissören inverterat en tankegång från sin landsman Marshall McLuhan - medieteoretikern som hävdat att våra medier och maskiner är förlängningar och expansioner av kroppen. I filmer som Videodrome eller Crash slår tekniken istället bokstavligt talat tillbaka och angriper det mänskliga kött den fötts för att tjäna.
I A History of Violence är denna tematik till synes frånvarande. Den berättar en historia som i vissa avseenden kan tyckas typisk både för amerikansk kultur och för populärfilm. En präktig och sympatisk familjefar vid namn Tom (Viggo Mortensen) driver ett mindre kafé i en håla i Indiana. Han är gift med den lika sympatiska advokaten Edie (Maria Bello), och de har två barn tillsammans. Följaktligen möter vi urtypen för den familj vars uppgift det är att bli hotad.
Hotet kommer i form av ett par bestialiska rånare som en sen kväll dröjer sig kvar i kaféet. När en servitris angrips blir den annars så lugne Tom som förbytt och övermannar och dödar de två våldsmännen. Stor uppmärksamhet följer. Tom blir som nyfunnen hjälte huvudperson i de lokala medierna under några dagar. Detta räcker för att hans ansikte ska spridas över landet. Någon tycker sig känna igen en skugga från det förflutna och söker sig till den lilla avkroken för att konfrontera Tom med något …
Detta låter som upplägget för en betydligt mer konventionell thriller än vad som blir fallet i A History of Violence. Det som frapperar är framför allt brotten mellan olika tilltal i Cronenbergs stil och berättande. Här varvas lågmäld vardagsrealism med korta hårt koreograferade våldsamma urladdningar. Däremellan får vi glimtvis vämjas över actionsekvensernas efterverkningar i form av blod och kroppar. Ingen Cronenbergfilm utan mänskligt kött, således.
Självreflektion kring genremönster och inhemsk kultur är inget nytt för Hollywood. De nationella amerikanska myternas polaritet - våldsfixering och vapenkultur i symbios med familjeidyll och moral values - har belysts av så skilda filmskapare som Michael Moore och actionglade Renny Harlin. A History of Violence bryter dock i många avseenden av från dessa väl inkörda kulturkritiska spår.
Det är inte i första hand amerikansk våldsfetischism David Cronenberg är ute efter - även om han använder sig av dess ikoniska universum. Snarare är detta ännu ett sätt att gripa an en mer generell tematik. Det handlar snarare som så många andra gånger hos Cronenberg om människlighetens futtighet och utsatthet. Denna gång utan de sedvanliga teknikcentrerade angreppen på civilisationen. På så sätt blir A History of Violence en ny variant av den cronenbergska berättelsen om mänskligt sönderfall.
Genom Tom gestaltas söndervittrandet av människan på ett sätt som i än högre grad innefattar en krackelerande inre identitet än ett sprucket yttre skal. Filmen blir således en uppmaning att ställa den utslitna men eviga frågan: Vad är en människa?
Viggo Mortensen är med sin nollställdhet ett briljant val för huvudrollen. Lika väl fungerar Ed Harris och William Hurt som hämnare från yttervärlden. Cronenberg har skapat ett stillsamt och stramt men spänningsfyllt drama - om man med spänning avser hur en trång genreanpassad dräkt töjs av motstridiga och överraskande vändningar och temata.