Ett försök att nyansera


Vi kastas direkt in i händelsernas centrum. OS i München 1972. Den palestinska gruppen Svarta September har just dödat två medlemmar ur den israeliska OS-truppen och tagit ytterligare nio medlemmar som gisslan. Genom en iscensättning av händelserna och autentiska nyhetsbilder får vi ta del av händelseförloppet i detalj.

München
Regi: Steven Spielberg
Premiär 10/2 på Royal
betyg: 3/5

En av de israeler som med skräck bevittnar händelsen i München från sin tv-soffa är Avner, spelad av Eric Bana, som snart ska bli mer inblandad i historieskrivningen än han kan ana. Dagen efter attacken får han uppdraget att söka reda på de 11 medlemmarna i Svarta September, som planerade och genomförde attacken i München, och mörda dem. Hämnden blir grym och blodig och många oskyldiga kommer i vägen.
München är en mycket aktuell film som tar upp frågor som idag i högsta grad är levande. När en amerikansk film ska skriva Israels och Palestinas historia blir man omedelbart på sin vakt. Man förväntar sig att filmen redan innan valt sida. Men så är det inte riktigt i detta fall. München tar befriande nog aldrig riktigt ställning i konflikten. Filmens stora problem är istället att Spielberg gapar efter lite för mycket. Han vill göra en historieskildring, en actionthriller och ett gripande människoporträtt i ett. Delarna var för sig fungerar relativt bra, men som helhet blir det en för lång och ohanterlig historia att berätta.
Även om filmen är något för lång så har den sina verkligt goda sidor, inte minst i att den problematiserar terroristens position och funktion. Filmen berättas ur en israelisk terrorists synvinkel och beskriver både hans skoningslöshet och hans tvekan om det han gör verkligen är rätt. Här är det den mänskliga sidan som får komma fram. Det är inte bilden av en fanatisk fundamentalist som målas upp, utan snarare bilden av en man med en inrotad lojalitet till sitt folk. Han gör det som förväntas av honom. Terroristen blir en bricka i ett mycket större spel.
Inte heller palestinierna framställs som rakt igenom onda, vilket känns uppfriskande klarsynt. Det finns en vilja att ta fram olika nyanser i konflikten och behandla frågan om varför människor handlar som de gör. Trots det så kan man inte låta bli att fråga sig hur filmens huvudperson skulle ha framställts om han var palestinier. Hade det varit med samma mänsklighet och nyansrikedom? Oavsett svaret på frågan är München en film som på ett intressant sätt gräver i en terrorists sinne och ger oss en tolkning av hur människor kan drivas till fruktansvärda handlingar.


Annons

Annons

Läs mer

Manus & regi: Emerald Fennell I rollerna: Margot Robbie, Jacob Elordi, Charlotte Mellington, Owen Cooper, Hong Chau, Vy…
Film: Tatami Regi: Zahra Amir Ebrahimi, Guy Nattiv Ergos betyg:
Som student på ett av Sveriges största universitet är det lätt att känna sig osynlig. Vill man synas gäller det att…