Känslig och djärv spelfilmsdebut

Keillers park
Regi: Susanna Edwards
Premiär 24/3 på Royal
4/5

Susanna Edwards har länge varit en fräsch röst inom svensk film och har sedan slutet av 1980-talet framgångsrikt arbetat med kort- och dokumentärfilm. Några av hennes mer kända filmer är I skuggan av solen (1996) om den kvinnliga tjurfäktaren Cristina Sanchez och hennes senaste dokumentär Fackklubb 459 (2004) om den fackliga striden på ett bageri som hotas av nedläggning.
Keillers park är Edwards debut som spelfilmsregissör, och det är sannerligen ingen dålig sådan heller. Filmen, som bygger på verkliga händelser, handlar om hatmordet på en homosexuell man i Göteborg 1997. I centrum står Peter, spelad av Mårten Klingberg, som precis har fått veta att han är påtänkt som arvtagare till familjeföretaget. Peter lever ett välordnat liv tillsammans med sin fru och har allt det som han hela livet har strävat efter. Men han längtar utan att egentligen veta om det själv efter något helt annat. När han av en slump möter Nassim väcks något inom honom som han aldrig upplevt tidigare; äkta kärlek. Vid tröskeln till sina drömmars mål offrar Peter allt för sin nya kärlek.
Men det nya livet slås i spillror när Nassim brutalt mördas och Peter blir huvudmisstänkt. Trots det fruktansvärda brott som har begåtts fokuserar filmen varken på det onda i mördarnas handling eller på spänningen som finns i en mordgåta. Filmens intresse ligger istället helt på kärlekshistorien mellan de två männen och de problem som det innebär att inte rätta sig efter samhällets normer. Återblickarna i filmen är tillräckligt långa för att det inte ska bli hattigt mellan nutid och det förgångna och polisförhören tillåts inte ta över för mycket. Den vackra kärlekshistorien får ta den plats som den verkligen förtjänar och Edwards berättar den på ett både laddat och känslofyllt sätt.
Parallellerna till Ang Lees högaktuella Brokeback Mountain ligger nära till hands och man slås av att homosexualitet inte verkar särkilt mycket mer accepterat i Susanna Edwards Sverige på 1990-talet än i Ang Lees amerikanska 1960-tal. I den värld som Peter lever i är det helt otänkbart att avvika från normen. Det blir till att hålla sin sexuella läggning hemlig eller att offra allt.
Keillers park är bortsett från vissa klichéer och ibland lite stereotypa beteenden hos karaktärerna en mycket stark spelfilmsdebut som är något av det känsligaste och djärvaste som har kunnat ses i svensk film under de senaste åren.