Välspelat misslyckande

A Prairie Home Companion
Regi: Robert Altman
(Filmstaden)
2/5

Robert Altmans nya film A Prairie Home Companion utspelar sig under den sista direktsända radioföreställningen på en teater i en amerikansk småstad. Men det är inte någon vanlig dag på teatern, märliga saker sker bakom kulisserna. Ikväll är en man på väg till staden för att lägga ner showen, en mystisk kvinna rör sig i lokalerna och någon kommer att dö. Det är mycket att göra för showens privatdeckare Guy Noir.
Showens motsvarighet i verkligheten startades 1974 av filmens manusförfattare och mest framträdande skådespelare Garrison Keillor och är fortfarande i sändning. Keillor må vara en bra författare och intressant personlighet, men man kan inte påstå att han har lyckats med filmens manus som är förbluffande tunt. Långa stycken ägnas åt ointressanta diskussioner i logerna bakom scenen och filmens största spänningsmoment utgörs av ett ganska illa hanterat övernaturligt inslag.
Filmens karakärer är för endimensionella och de fantastiska skådespelarna, bl a Meryl Streep, Woody Harrelson och Kevin Kline, kommer inte helt till sin rätt. De gör dock sitt bästa och deras scenframträdanden är stundtals riktigt underhållande. Det är de erfarna skådespelarna som gör att filmen trots stora brister aldrig blir tråkig och man kommer på sig själv med att man faktiskt sitter och funderar hur det ska gå.
Robert Altman har genom sin över 50 år långa karriär varit obegripligt ojämn och blandar helt fantastiska filmer som Short Cuts och Nashville med praktfiaskon som Prêt-à-Porter och Dr T och kvinnorna. Men det är också ojämnheten som gör hans filmskapande så fascinerande. A Prairie Home Companion kan inte betecknas som något annat än ett misslyckande. Det är inte den sämsta som filmen kommit från honom, men det är hästlängder från en Altman i högform.