The Next Three Days

Hollywoodthrillers med familjevärden i fokus brukar sällan lämna åskådaren i tvivelsmål om vartåt historien barkar. Kanske är det bakgrunden i den rätt mörka franska förlagan “Allt för henne” (från 2008) som gör att Paul Haggis ”The Next Three Days” bitvis är lite mer tvetydig än standardformatet föreskriver.
Det börjar i och för sig som vanligt. Det vill säga – en helt ordinär akademikerfamilj i Pittsburgh dras in en mardrömslik härva. John Brennans (Russell Crowe) värld rämnar när hustrun Lara (Elisabeth Banks) inför treårige sonens ögon brutalt hämtas av polis och åtalas för mord. Här följer inte som brukligt någon skildring av den process där rättvisa skipas på juridisk väg. Polis och rättsväsende sviker, Lara döms i två instanser. Ett misstag, ett justitiemord, eller är hon rent av skyldig?
Hos John finns dock inga tvivel. När filmen börjar har tre år passerat sedan mordet och han inser att han måste ta till andra medel än de lagen föreskriver för att återförena familjen. Det är detta dilemma som Haggis gör till filmens motor – både på ett berättarmässigt och på ett moraliskt och psykologiskt plan. I det första avseendet lyckas han riktigt utmärkt. Trots en viss baktyngd i Russell Crowes besatta planerande under filmens första halva är spänningshantverket gediget och drivet.

Det är lite mer problematiskt med personskildringen. Att en vekling till collegelärare blir någon sorts stålman får man väl acceptera ibland i filmgenrernas värld. Då är det kanske svårare att förstå hur samme person som föreläser omdömesgillt om etiska och idémässiga värden i världslitteraturen i ena stunden, kan åsidosätta samma omdöme så grovt som John gör i kampen för familjen i nästa situation.
Den moraliska dimensionen är således allra mest problematisk. Om rätten att ta lagen i egna händer ska motivera Johns metamorfos är det svårt att hänga med i svängarna. Vill man se ”The Next Three Days” som en mer värderingsfri (eller rent av amoralisk) skildring av besatthet är det kanske något lättare. Hur som helst är det på det hela taget ändå så medryckande och välgjort att man utan svårighet kan åsidosätta dessa funderingar medan filmen varar.

nbsp;