Kulturkrock på kalas

Katinka ska ha kalas. Till det årliga födelsedagskalaset har hon bjudit in sitt kompisgäng som består av en handfull kultursnobbar som börjar närma sig medelåldern. Alla förväntar sig att det ska bli ett helt vanligt kalas med de gamla vanliga konstdiskussionerna. Men det här kalaset kommer bli något alldeles speciellt. Katinkas struliga bror dyker plötsligt upp med en tjej som han träffat på krogen natten innan. Det blir en kulturkrock som får konsekvenser för alla inblandade.

Regissören Levan Akin är en spännande bekantskap. Han har bland mycket annat regisserat flera serier på SVT, till exempel ”Livet i Fagervik” och snackisen ”Äkta människor” som har premiär i januari. I ”Katinkas kalas” visar han upp ett ovanligt skarpsinne.

Kulturkrocken mellan Katinkas vänner och hennes brors krogragg porträtteras på ett mycket insiktsfullt sätt. Hon är programledare för ett spelprogram som går på någon av reklamkanalerna på dagtid medan vännerna jobbar inom något som kanske mer skulle kallas för finkultur. Filmen belyser olikheterna bland annat genom långa ingående diskussioner vid matbordet. Det här är det allra bästa med filmen. Akin gör många klockrena observationer och är väldigt träffsäker. Porträttet av broderns nya tjej är väldigt fint och filmen tar ständigt hennes parti. Den ger på så sätt röst åt någon som i detta sammanhang har svårt att hävda sig. nbsp;

Det är dock något som är skevt med ”Katinkas kalas”. Det finns hela tiden något komiskt och kanske lite ironiskt i dialogen, samtidigt som det finns en krypande obehaglig underton. Berättelsen byggs upp genom den ena skruvade scenen efter den andra. Dessvärre dröjer sig filmen ofta kvar vid det mer skruvade istället för att fördjupa det psykologiska spelet mellan filmens huvudpersoner. Det är alltför många scener som känns direkt överflödiga. nbsp;

Det här kommer bli en film som delar publiken, några kommer älska den och andra kommer inte alls gilla den. Mitt omdöme hamnar mittemellan. Man kan argumentera för att det är fegt, men jag tycker verkligen att filmen har stora kvaliteter samtidigt som den har för många problem som inte går att bortse från. Hade filmen hela tiden varit så bra som den är i diskussionerna vid matbordet och gått lite mer på djupet hade det här varit en toppfilm. Nu når man inte riktigt ända fram och blir istället lite för poserande. I vilket fall som helst är det en modig film som helt klart är värd att se.