Annons
”Våga minnas” tar upp svåra minnen av en våldtäkt som sitter kvar 20 år senare.
Foto: Martina Iverus

Svårt att berätta egen historia


Våga minnas
Regi: Ewa Cederstam
Premiär 9 mars på Fyrisbiografen.
EEE

Ewa Cederstams dokumentär ”Våga minnas” är verkligen en viktig film. Den handlar om regissören själv och om våldtäkten som hon för mer än 20 år sedan utsattes för. Hon har aldrig velat prata med någon om vad som hände, inte ens med sina egna föräldrar och närmaste vänner. Här gör hon upp med sitt förflutna och börjar prata, och inte minst minnas händelsen. nbsp;

Cederstam är en skicklig och ofta anlitad filmfotograf, men hon har också gjort några kortfilmer som regissör. Hennes kortdokumentär ”Kvinnans plats” kan ses som en föregångare till ”Våga minnas”. Det är en dokumentär där kvinnor som blivit våldtagna berättar sina historier till öde bilder av platserna där brotten begicks. Det är en mycket obehaglig och rörande film som har stora förtjänster både berättarmässigt och estetiskt.

I ”Våga minnas” är det inte regissören själv som håller i kameran vilket beror på att hon nästan hela tiden är i bild. En dokumentär kan komma långt bara genom ett engagerande ämne, men för att nå hela vägen måste den även vara väl genomförd i övrigt. När det kommer till genomförandet har ”Våga minnas” betydande brister. Framförallt är fotot överraskande nog ganska mediokert. Det är lite märkligt eftersom Ewa Cederstam i tidigare filmer, både som regissör och fotograf, visat upp en väldigt god känsla för bilder. Det känns också som att klippningen och urvalet av scener hade kunna göras med lite större varsamhet. Med den så konsekvent genomförda ”Kvinnans plats” i ryggen hade jag nu förväntat mig en större helhetsupplevelse. Det är inte alltid lätt att kritisera den här typen av filmer, men här blir det tydligt hur svårt det är att berätta sin egen personliga historia. Särskilt när ämnet fortfarande är så känsligt.

Lyckligtvis är just ämnet så intressant att filmen trots sina brister är riktigt sevärd. Ewa Cederstam är en bra huvudperson i sin egen film. Berättelsen är väldigt gripande och självutlämnande utan att bli för mycket. En våldtäkt är svår att prata om med sin omgivning. Det är därför väldigt viktigt att hon har gjort den här filmen både för sig själv och för andra drabbade. Förhoppningsvis kan filmen leda till att fler vågar prata. Det är en stor prestation i sig att våga minnas och att orka berätta.


Annons

Annons

Läs mer

2023-01-13 15:27
Som student på ett av Sveriges största universitet är det lätt att känna sig osynlig. Vill man synas gäller det att…
2022-11-20 16:46
Det här är en recension. Åsikterna som framförs är skribentens egna. Boy from Heaven inleds med att fiskarsonen Adam…
2022-05-23 16:20
"Fabian – Berättelsen om en moralist" Regi: Dominik Graf Fyrisbiografen