Lögn möter sanning

Steven Soderbergh är en smart regissör. Oavsett genre har han sedan debuten med ”Sex, lögner och videoband” för snart tjugofem år sedan gjort sig bemärkt för eleganta filmiska konstruktioner. Framför allt vad gäller berättandet. Visuellt låter han ofta en sträv realism med grovkorniga bilder eller abrupta klipp kontrastera mot berättelsestrukturens finesser.

Genremässigt är Soderbergh lika påfallande eklektisk – han gör kuppfilmer, samhällstillvända dramer, thrillers eller komedier. ”Side Effects” är symptomatisk. Som åskådare får man länge investera en hel del av sitt engagemang i att fundera på vart det ska bära hän. Thriller, psykologiskt inferno eller sociala problem?
Filmåskådande som en sorts spel alltså. Vilket även får paralleller i filmens tematik. Som så ofta hos Soderbergh ställs människor med tillgångar mot människor utan. Eller kanske rättare sagt människor med olika slags tillgångar spelar om vad de råkar ha. Vinnare möter förlorare, lögn möter sanning.
Platsen är Manhattan. I centrum står Emily (Mara Rooney) vars man släpps ur fängelse efter att ha varit dömd för insiderbrott. Hon drabbas av svår depression och träffar psykiatrikern Jonathan (Jude Law). Hennes gradvisa sammanbrott vävs ihop med inblickar i läkemedelsindustrins geschäft. Olika antidepressiva medel passerar revy medan Emilys tillstånd förvärras. Så mycket mer av storyn ska inte avslöjas. Åskådarens initiala osäkerhet växlas så småningom in i en minst lika osäker tillvaro för alla huvudpersonerna. Här möter Roman Polanskis klaustrofobiska psykoser Hitchcock – både i form av skuldtematik och dubbelspel.

Ja, det är onekligen fiffigt. Och det är kanske det jag kan ha emot denna film – att Soderbergh lurar in mig i ett spel som snarare tenderar att bli ett slags grandiost filmquiz än får mig att engagera mig i berättelsen och dess karaktärer. För här finns onekligen en rad motiv som skulle kunna beröra – psykisk ohälsa, skrupelfri läkemedelshandel och mänskliga katastrofer. Å andra sidan är Soderberghs lek så imponerande och njutbar att jag gärna bortser från den invändningen.