En del av din vardag
Uppsala landsting fyller 150 år och det firas bland annat med en utställning på Upplandsmuseet. Ett och ett halvt sekel av sjukvård och kollektivtrafik, kan det verkligen vara något att titta på?
Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig av utställningen, men nog har jag svårt att tro att den ska vara inspirerande. Landstinget ansvarar för kollektivtrafik och vård, två ämnen som sällan tar plats på museum. Fast å andra sidan, jag vet ju väldigt lite om vad som låg på landstingets bord när myndigheten inrättades, så varför inte gå dit och kolla?
Faktum är att det visste inte ens den tidens landstingspolitiker – lokala kändisar (läs män) med pondus och förmågan att tala för sig. Och ingen annan heller för den delen – när regeringen beslutade att rikets alla län skulle bilda landsting lät de nogsamt bli att specificera den nya myndighetens ansvarsområden. På det viset kunde männen i landets centrala ledning till en början styra och ställa lite som de själva ville, berättar Ingrid Zakrisson som ligger bakom utställningen ”En del av din vardag”. Uppgifterna har också varierat genom åren. I Uppsala landstings budget från 1887 gick 70 procent av utgifterna till ”undervisning, uppfostran och välgörenhet”, får jag lära mig. Idag är det hälso- och sjukvård som utgör den största budgetposten (79 procent 2011). Wiiks folkhögskola är landstingets sista och enda inrättning för utbildning och den utgiftsposten är så liten att den inte ens tas upp i statistiken.
Med tiden har landstingen gått från lydig utförare till en självständig organisation, åtminstone om man får tro Ingrid Zakrisson. När hon först fick uppdraget att göra en utställning till 150-års jubileet blev hon lätt förskräckt – landstinget är, som hon säger, en process, en demokratisk utveckling, och hur gestaltar man det i tre dimensioner? Som namnet på utställningen antyder så är landstinget också en del av vår vardag och därmed oundvikligen oglamoröst. Ingrid Zakrisson och hennes kollegor valde att fokusera på den demokratiska processen, i utställningen presenterad i tre olika delar: en tidslinje, en karta och ett mötesbord.
Genom att blanda ljud, föremål och både rörliga bilder och svartvita foton lyckas man också fånga besökarens intresse. Det blir inte sämre av att historien kryddas med detaljer.
Som catwalken för landstingsanställdas uniformer till exempel. Böjer man sig fram och läser på skyltarna får man lära sig att nedre kanten på sjuksköterskornas kjolar har gått från att vara 15 centimeter från marken (vid seklets början), till 24 centimeter (efter 1933) för att på 60-talet dra sig upp över knäna, något som fick många att sy eller till och med tejpa upp fållen på både kjol och förkläde.
Eller berättelsen om hemsystrarna som mellan 1915 och 1974 utbildades i Uppsala. När folkhemmet utvecklades ansågs alla ha rätt till semester, så även bondmororna men för att de skulle kunna lämna gården behövdes en ersättare, en hemsyster. Systrarna kunde också rycka in och hjälpa familjer där frun i huset blivit sjuk – att mannen skulle tvätta, laga mat och ta hand om barnen var otänkbart.
Glamour i all ära, men kanske att det ändå är genom att titta på vardagen som vi kan lära oss mest både om vår historia och vår samtid. Utställningen på Upplandsmuseet är väl värd ett besök, inte minst för att den fyller några av de kunskapsluckor vi inte ens vet att vi har.
