Känslor syns i Domkyrkan

Marika Lindbom och Astrid bor i samma bostadsområde. De brukar springa på varandra på gatan och växla några artighetsfraser. En dag syns Astrid i huckle och Marika Lindbom känner inte igen henne förrän hon står alldeles framför.
– Jag frågar hur hon mår. Hon berättar att hon drabbats av cancer och går på behandling.

De står kvar där på gatan och fortsätter småprata. När Astrid får veta att Marika Lindbom är fotograf frågar hon om Marika har lust att fotografera henne.
– Hon ville ha bilder på sig själv i sitt sjukdomstillstånd, något att se tillbaka på, förklarar Marika Lindbom, som kände sig hedrad över Astrids förfrågan.

Inte långt efter mötet på gatan träffade Marika Lindbom Astrid i sitt hem. nbsp;
– Vi pratade, fikade, fotograferade och fikade igen, under en hel dag.
Marika Lindbom berättar att ”hon skalade av Astrid det ena klädesplagget efter det andra”.
– nbsp;Först tänkte jag fotografera henne med huckle och blus på, men det kändes inte alls rätt.

När Marika Lindbom och Astrid sedan tittade på fotografierna upptäckte de båda att det var något mer som fastnat på fotona:
– Det fanns något djupare i bilderna. Ögonen och ansiktet uttryckte mer än att bara vara ett porträtt på en person.

Så bilderna mynnade ut i en fotoutställning, som nu visas i Domkyrkan. Varje foto representerar olika känslolägen. Astrid syns på de flesta, men även andra personer finns i utställningen för att representera de känslor man kan uppleva under en svår sjukdomsprocess.
– Den första bilden visar chock. Betraktaren kan se skräcken lysa i ögonen. nbsp; En annan visar ångest och övergivenhet. På en av de sista bilderna syns en slags acceptans, Astrid har förlikat sig med sitt tillstånd, förklarar Marika Lindbom.
– Det är väldigt nära och nakna bilder, men respektfullt skildrade. Varken ålder, yrke eller könstillhörighet går att urskilja – för i det här ödesmättade tillståndet är våra villkor lika, fortsätter hon. nbsp; nbsp;

nbsp;Vad hoppas du att besökaren bär med sig efter att ha sett utställningen?
– Förtröstan. Folk är rädda för det här, att hamna i svåra tillstånd i livet. Men med bilderna hoppas jag att man inser att det finns förtröstan även när utgången inte är given.
nbsp;
Marika Lindbom och Astrid – nbsp;som överlevde cancern och idag är frisk – hoppas att fotoutställningen så småningom kan bli en bok tillsammans med texter som Astrid skrev under sin sjukdomsperiod. nbsp; nbsp;