Fira med fiskdamm och tårta


I tisdags var det internationella mansdagen. Den rimliga reaktionen över den informationen är, för den som någonsin satt sin fot i samhället, att klia sig i huvudet och betänka att gruppen män glider omkring i världens alla hörn och vältrar sig i makt på bekostnad av gruppen kvinnor. Män äger 90 procent av världens tillgångar och bland svenska vd:ar finns fler som döpts till Johan än som identifierar sig som kvinnor, till exempel. Män tilldelas ständig subjektstatus i kulturen och historieböckerna tycks inte kunna få nog av förmågan att odla skägg och basröst.

Är den internationella mansdagen då till för att män ska äta tårta, dansa ringdans och ha fiskdamm för att fira denna samhällsordning? Njae. nbsp;Anstiftarna till internationella mansdagen tycker att det finns ett gäng problem med att vara man som bör uppmärksammas extra mycket en gång om året. Och det är faktiskt sant.

Mansdagsidkarna tar bland annat upp problem som att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken, dör tidigare och utsätts för fler våldsbrott. Detta är riktiga problem, som grundar sig i manligheten
själv. Det ingår i mansrollen att knyta handen i fickan och låta bli att söka hjälp för krämpor och depressioner, samt att utsätta (bland annat) nbsp;andra män för våld. En annan punkt mansdagspersonerna vill peka på är pojkars sämre skolresultat. Ett problem som grundar sig i att det ingår i nbsp;pojkrollen att vara störig på lektionerna och inte plugga. För det tredje vill de ”fira mäns bidrag till samhälle, familj, äktenskap, barnomsorg och nbsp;miljö”. I och med att gruppen män bara utför en tredjedel av det obetalda arbetet i hemmet, tar ut färre föräldramånader och tär mer på miljön än nbsp;gruppen kvinnor är ju detta inget att fira så länge man inte hatar barn, kvinnor och miljön. Men om de med ”fira” menar ”totalt förändra och förbättra” får även detta en tumme upp.

Det är alltså ganska vettigt att fånga mansdagen, så länge man använder den till att belysa hur även män lider under patriarkatet. Ett konstaterande nbsp;som likt klockan leder en från den här veckans tisdag till den här veckans onsdag. Även känt som International Transgender Day of Remembrance. En dag nbsp;att minnas alla som mist livet av transfobiskt våld i världen. Det jätterimliga vore ju faktiskt att alla firare av mansdagen skriker ännu högre dagen efter, för att öka acceptansen av könsöverskridande och spräcka den trånga manskostym som orsakar allehanda problem för, bland annat, män.


Annons

Annons

Elinor Ahlborn läser retorisk och litterär kommunikation. Hon sitter även i styrelsen för föreningen Litteraterna.

I helgen ska hon dricka en öl, fika en fika och läsa cirka en miljon sidor i olika sorters böcker.

Läs mer

18 månader. 13 149 timmar. Eller 47 336 400 sekunder. Väntan är över. Restriktionerna har äntligen släppt och…
Häromveckan började jag gråta. – Vad är det? Frågade min pojkvän. – Inget, sa jag. Det är bara så plågsamt att inse att…
Angela Merkels tid som kansler nalkas sitt slut. Nu på söndag, den 26 september, går tyskarna till valurnorna och röstar…