Produktiv prokastinering

Kanske har du blivit ilurad av någon upplysningsfilosof i en dammig gammal encyklopedi att människan är ett förnuftigt och rationellt djur. Undersöker du saken empiriskt inser du dock snart att människan snarare är ett djur som gärna ägnar tid åt att ordna om sina Spotifylistor så att låtnamnen bildar sammanhängande berättelser när det egentligen borde ha börjat skriva sin hemtenta i förrgår.

Många är vi som är alldeles fenomenala på att utöva aktiviteten att inte plugga: skrubba sina sneakers med en tandborste, läsa ett gammalt magasin och lära sig att applicera highlighter alldeles perfekt via en Youtubetutorial – fullt medvetna om att kursböckerna ligger i väskan och desperat skriker efter uppmärksamhet. nbsp;

Den kognitiva beteendeterapin pratar om uppskjutarbeteendet prokrastinering som en mekanism för att hantera ångest: för att undvika den ångest en stor uppgift innebär skapar människan mindre uppgifter att ta itu med först. Sedan sitter den plötsligt där, med helt omotiverade sminkkunskaper i bagaget, och hamrar på tangenterna en timme innan tentan ska in. Det är lätt att både omgivningen och individen misstolkar detta uppskjutande som lättja, ansvarslöshet och ren idioti. Men egentligen är det alltså bara ångesthjärnan som är så löjligt konstruerad att den förstör sitt eget tentaplugg. nbsp;

Det finns mycket att vinna på insikten att människan inte alls är en särskilt rationell varelse. Vi kan till exempel vinna tillbaka självkänslan och slippa känna oss vedervärdigt värdelösa när våra fingrar bara slösurfar istället för att ta tag i viktigheter.