Handspritsbrist och samvetstvist

Likt en ketchupflaska som sjunger på sista versen klämmer min lilla handspritsflaska ur sig mer luft än rosa gel när jag desperat försöker framtvinga de sista dyrbara dropparna av varan som på nolltid blivit lika värdefull och eftertraktad som en flaska snofsig whisky. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om de hälsokriser som bitvis krävt hela världens uppmärksamhet under min uppväxt. Tvärtom. De olika influensorna uppkallade efter diverse djur kändes aldrig särskilt hotfulla, och då fann jag mig ändå mitt i Svininfluensans Mexiko bara månader efter att epidemin bröt ut med full kraft. Inte heller när regeringen skickade ut broschyrer i förberedelse för att kris eller krig skulle utbryta kände jag mig särskilt orolig. Åt de som bunkrade konserver och packade överlevnadsväskor höjde jag bara på ögonbrynen och skakade på huvudet.

" Som medmänniska går det inte längre att bara knata på som vanligt och tänka att det inte är någon fara, det blåser över."

Situationen var densamma även när Coronaviruset Covid-19 började göra sin närvaro känd på riktigt i Kina i januari. Vid tidigare tillfällen hade fall av influensorna och epidemierna letat sig över gränsen även till Sverige, men det hade trots allt aldrig orsakat mycket mer än en tillfällig oro hos majoriteten av befolkningen. Så varför skulle Corona vara annorlunda? Och så började fallen droppa in. Långsamt till en början, och alltid med en viss distans till Uppsala. Men snart eskalerade hastigheten och distansen krympte. Fall konstaterades i Uppsala, och alldeles nyligen även på mitt eget hemmacampus Ekonomikum.

Helt plötsligt var den där känslan av obryddhet och nonchalans som bortblåst. Eller borthostad, kanske. Faktumet gick inte att ignorera längre. Corona är här. Även om jag inte över huvud taget fruktar för egen del, då jag är ung och vid relativt god hälsa (även om min nässprayskonsumtion under förra hösten hävdar motsatsen), så finns det andra som är i riskzonen. Människor vars eventuella möte med viruset skulle få väldigt allvarliga konsekvenser. Som medmänniska går det inte längre att bara knata på som vanligt och tänka att det inte är någon fara, det blåser över. Det är dags att tänka framåt och att tänka på andra. Följa råden och tvätta händerna till ”Happy Birthday” eller någon av de många andra låtar av rimlig längd som föreslagits. Vid brist på tillgång till handtvätt, använda handsprit. Vid brist på handsprit (som i mitt eget fall, tydligen), överväga att rengöra händerna med snofsig whisky istället. De båda spritsorterna kostar väl ungefär lika mycket i dagsläget i alla fall, och whisky är nog till och med lättare att få tag på.