Jag är en "bummelstudent"
När jag och mina gamla kursare på litteraturvetenskapen pratade om framtiden skämtade vi ofta om att bli så kallade överliggare. Även om uttrycket ingav en negativ konnotation var det ändå inte särskilt stigmatiserat. Överliggarna fanns överallt i vår lilla humaniorakrets, och eftersom det snarare var regel än undantag att inte bli klar med masteruppsatsen i tid var vi alla lika goda kålsupare.
Begreppet kommer över mig när jag efter fyra år påbörjat en A-kurs igen. Mycket är sig likt på Engelska parken; plastgolvet utanför Karin Boye-biblioteket ger fortfarande ifrån sig ett knastrande ljud när man beträder det med gummisulor. Folk sitter i bås och plågar sig igenom det påtvingade sociala umgänget som kallas basgrupper. Fotmodet domineras fortfarande av Dr Martens och Kånken-ryggsäckar guppar över folks axlar. Stanken av femtio mikrade matlådor ligger som ett välbekant hölje över hus 16 och Matikum har fortfarande monopol på all kaféverksamhet. Cykel tycks alltjämt vara det vanligaste transportmedlet – några sorgligt leriga el-sparkcyklar till trots.
Men det finns också saker som förändrats. Det mest akuta måste nog vara frånvaron av kaffekoppar. Kaffe finns (tack och lov) fortfarande till försäljning, men det är en marginaliserad grupp som faktiskt dricker, än mindre köper, kaffe i den kvartslånga pausen på lektionerna. På sin höjd tar någon fram en energidryck. Inga studenter står längre i ring och röker utanför Geijersalen, men kanske att man ser någon ta fram en dosa vitt snus. Annars är det idel vattenflaskor och prydliga pennskrin som ligger på borden.
Var sak har sin tid, tänker jag sentimentalt. Nittiotalisterna, med våra egenheter och förkastliga vanor är på utdöende i korridorerna. Efter pandemin hör man ingen prata om sabbatsår. Inte sen 80-talisterna lämnade byggnaden har man någonsin hört talas om ”back-packing”, gissar jag. Lektionssalarna består istället av flitiga disciplar som kommer direkt ur gymnasiet med tydliga mål. Hatten av till er, tänker jag, som inte kommer ha maxade CSN-lån på grund av obskyra 7,5-are om Tolstoy.
När jag läser på Wikipedia får jag till min förtjusning syn på det tyska ordet för nämnda fenomen; bummelstudent. Det har en muntrare klang, och jag kan inte låta bli att tänka på Kennedy’s kända citat om att vara ein Berliner. Kanske är det att vara en bummelstudent jag får bekänna mig till – vi nittiotalister som liksom aldrig blir klara med vad vi vill bli, egentligen. Sen läser jag att en synonym för överliggare i plural är ”gamlingar”. And that’s my cue.
