Upptäck världen utanför
Bekvämt verkade det, onekligen, men samtidigt fick jag en klaustrofobisk känsla. Lite vi-är-det-utvalda-folket-i-vårt-elfenbenstorn-vibbar. A city upon a hill,utan kontakt med omvärlden .
I och för sig finns det nog en hel del studenter också i Uppsala som är tämligen isolerade från världen utanför. Om man pluggar på heltid och bor i korridor och bara går ut på nation så blir det lätt så (speciellt om man dessutom kommer från en akademikerfamilj). Inget fel i det, men kanske finns det en risk för att man blir en smula elitistisk.
Självgodhetens ballong brukar dock punkteras av sig själv om man träffar lite folk som inte studerar på högskola. Min första kurs på universitetet var engelska A. När jag berättade för icke-akademiker vad jag sysslade med fick jag för det mesta reaktionen Vadå, läser du bara engelska? Denna brist på förståelse irriterade mig i början, men sedermera insåg jag att de hade rätt: jag läste ju faktiskt bara engelska, vilket sannerligen inte är särskilt krävande jämfört med att till exempel jobba inom långvården. Det var således bara att ödmjukt kliva ner från höga hästen.
Att ha några vänner utanför studentvärlden är guld värt. Jag minns kvinnan som jag hyrde rum hos min första termin - en smågalen, intensiv norrländska som hade lägenheten full av terrarier. Hos henne blev jag varse om att man kan fixa allt som är trasigt med buntband, och att ödlor har två penisar. (Ja, hanarna, alltså.) Dessutom fick jag erfara att en sköldpadda överlever även om man råkar sparka till den så att den glider tio meter över parkettgolvet och in i en vägg. Sådant lär man sig inte på universitetet
Min pinsamt klichéartade, men ack så sanna, slutsats är alltså: det är nyttigt och roligt att vidga sina vyer Uppsala är mer än en studentstad. Uppsala är gamla tanter i Centralbadets bastu, hundar i Hågadalen, gul himmel över Gränby sportfält. Gimodialekt, grekiska gubbar. Radhus, barnskratt. Doften av frukt och rostade kastanjer på Vaksala torg.
