Hångla like it was 2006
Ett hem är där ett par storblommiga 70-talsgardiner hänger, tänkte jag den augustidag 2006, då jag förde kosa och sprängfylld hyrbil till Uppsala stad. Möglig dusch, jaha? Jag hade mina gardiner. Det här var mitt nya hem. Tiden var tätare under den här perioden, innehöll mer. För strax hade jag inte bara ett möblerat korridorsrum utan även ett par överraskande förstklassiga vänner att fylla det med. Frida, som fick sova i soffan, hade surfkläder med inslag av hiphop-feminism. Snart förvandlades hon till en manchestertant. Det var livet.
Jag hade en cykel, förstås. Mountainbiken ”Battle Extreme” som blev stulen en natt lika svart som den färg jag så omsorgsfullt målat cykeln i (för att dölja de fasansfullt fula eldsflammorna). En gammal dambåge fick ersätta den gamla hingstens plats i cykelstallet. Hon fick namnet Blue Fox Cruzador. Oklart varför.
Det var en självupptagen fas och mina medstudenters liv flipprade bara förbi. Men ibland fick jag se deras hem (mest i samband med ligg föreställer jag mig, men det är nog en önsketanke). Några av dem hade i alla fall blommiga gardiner. Andra jobbade på Dressman och hade ultramaskulin inredning i svart och grått. Vi gjorde snöänglar för att överleva vintern.
Kapitel nutid. Trots att jag flyttat till ett nytt liv i Stockholm tänker jag ofta på min studenttid. På hur mycket jag oroade mig för att aldrig få ett fantastiskt jobb, eller att inte få erkännande för min oerhörda intelligens. Ni vet, banala anspråk som kan uppta ens liv emellanåt. Att det var terror. Att Uppsala odlade den med all sin samlade kunskapslängtan. För alla vill erövra världen, eller åtminstone vinna TP.
Men mest tänker jag ändå på hur vackra vi var den där våren innan alla vänner skulle ut i världen. Jag minns inte hur många flaskor budgetbubbel vi förbrukade den terminen. Bara att varje dag var en chans att fira eller sörja, ett tillfälle att sörpla sangria i en ny blommig klänning.
Kapitel framtid. Jag är 50 år. En svällande tant i illröd page. Mitt hem är en ombyggd väderkvarn med gott om utrymme för frigjord dans. Här skapas konst av snuskiga minnesfragment, kollage med vansinniga, livsbejakande motiv. När den sensuella stämningen drabbar mig fäster jag den på papper i erotisk poesi. Havet. Suger. I. Mig. // Svallar//Mitt. Inre. Vildhavsdjur. //Ditt. Vita. Skum.
Jag är lycklig. Jag lyssnar på Beyonce. Och lagom till 11–kaffet skickar jag kärleksbrev till mina unga älskare i Uppsala. Allt kommer att gå bra, skriver jag. Det är nu du bygger grunden till både skrumplever och kommande segrar i TP. Högsommarblomningen är nära. Och plötsligt grips jag av ett obegripligt begär efter mina minnens Mälardalen. Jag fortsätter: Jag kommer Gör dig redo. Jag vill hångla like it was 2006.
