Samma gamla visa

Bostadssituationen för Uppsalas nya studenter är sällan något vidare i början av höstterminen. I år är den akut. Att läget med jämna mellanrum blir ohållbart beror främst på två saker.
I dåliga tider blir det svårare att få jobb; då passar fler på att utbilda sig. Samtidigt stannar bostadsbyggandet av, vilket förstås även gäller studentbostäder. Lågkonjunkturer orsakar alltså ett ökat behov av studentbostäder samtidigt som de leder till ett minskat utbud.
Den andra faktorn som spelar in är årskullarnas storlek. Om det föddes många barn för ungefär tjugo år sedan är det troligt att antalet studenter ökar.
Det vi nu ser är att den demografiska faktorn sammanfaller med den ekonomiska. De stora årskullarna som föddes i början av 1990-talet har nått högskoleåldern, samtidigt som ekonomin ännu inte har återhämtat sig.
Till detta kommer den mera konstanta faktorn att de flesta större lärosäten, däribland Uppsala universitet, ligger i tillväxtregioner där den ordinarie bostadsmarknaden alltid är ansträngd. Studenter är en ekonomiskt svag grupp som har svårt att konkurrera om de tillgängliga bostäderna.

Att världsekonomin skulle tvärbromsa just år 2008 var svårt att förutse, men att konjunkturen ibland vänder nedåt är inget nytt. Och det tidiga 1990-talets babyboom har ju varit känd sedan det begav sig. Så varför är inte samhället bättre förberett? Varför upprepar sig historien gång på gång?
I rapporten ”Student söker bostad” från i våras konstaterar Boverket att statsmakterna misslyckas med den långsiktiga planeringen för studenternas bostadsförsörjning. ”Ansvaret är splittrat och samordningen brister mellan utbildnings- och bostadspolitiken”, menar Boverket, som tar upp tre typer av åtgärder för att förbättra studenternas bostadssituation.
Den första är att öka studenternas möjlighet att efterfråga bostäder genom exempelvis höjda studiemedel eller bostadsbidrag. Sådana åtgärder har lyst med sin frånvaro i många år. Tvärtom – den genomsnittliga hyrans andel av studiemedlet är mycket högre idag än för ett par decennier sedan.
Den andra typen av åtgärder handlar om att hjälpa bostadsmarknaden att fungera smidigare. Här finns en ljuspunkt i form av bostadsportalen studentboet.se som har startats på initiativ av kåren och finansieras av universitetet och kommunen. Men som Boverket påpekar kan en bostadsportal inte avhjälpa själva bristen.
Den sista gruppen handlar om att stimulera byggandet. Här ser det dystert ut. Första halvåret förra året beviljades bygglov för totalt 47 studentbostäder i hela landet. Boverkets förslag att lärosätena ska få möjlighet att ta ett större ansvar har nu blivit verklighet. Men åtminstone i Uppsala ser förändringen ut att bli ett slag i luften: universitetet har tackat nej. Boverket föreslår även att varje studentkorridor ska beskattas som en bostad istället för att som nu ta ut en avgift för varje rum, och att skatten på hyresrätter sänks. Olika tillfälliga lösningar föreslås för att avhjälpa den akuta bostadsbristen vid terminsstarterna och möta de stora ungdomskullarna; spridda kursstarter och flytande pontoner med modulbostäder är två exempel.

I boverkets rapport finns som synes mycket inspiration att hämta för den som vinner valet om några veckor. Fram till dess politikerna tar krafttag mot problemet kommer samma sorgliga visa om kaos och campande studenter vid terminsstarterna att upprepa sig med jämna mellanrum.