Med låtarna i förgrunden

Uppsalabekanta Alma rör sig inom folkpop/country och den första referensen går till Beth Orthon mot vilken Alma står sig väl i en jämförelse. Grunden för deras musik är den akustiska gitarren och stämsången. Sångerskorna och låtskrivarna Anna Mogren och Frida Eklund har sjungit ihop i sju år, och deras stämmor sjunker perfekt in i varandra, även om jag är extra förtjust i de låtar där Fridas lite mörkare röst har övertaget. Produktionen är förstklassig i sin återhållsamhet, den låter styrkan i låtskrivandet framträda. Övriga instrument - fiol, banjo, melodica, mellotron och en lätt tassande rytmsektion - håller en låg profil, där enbart ett munspel går överstyr emellanåt. Lovord alltså; varför inte en fyra? Jo, det är knappast en skiva av en nyskapande karaktär och min endorfinnivå
når aldrig upp till de nivåer där konservatism är berättigad.