Deltävling 4 – Trist bit, spännande dans och deprimerande män

Mårten Färlin / Musik / Publicerad 2021-03-01 10:58

The Mamas återkommer med en sämre, tråkigare låt – och Erik Saades nasala röst stör ett i övrigt spännande dansnummer. Ergos recensent ger inte direkt några höga betyg för de två bidragen som tog sig till final i Melodifestivalens fjärde deltävling.

The Mamas - In The Middle
Betyg: 2 av 5

Eric Saade - Every Minute
Betyg: 2 av 5

Är det bara jag eller smakade stora delar av den här deltävlingen väl mycket plagiat? Finns det inte redan ett pojkband som sjunger raden ”you got the best of me” på typ samma sätt som Efraim Leo? Sjöng inte discodrottningen Donna Summer ”i fell love” på precis samma sätt som Tess Merkel?

Jag tycker dock inte att The Mamas kopierar sin egen vinnarlåt från ifjol, som många påstår. De återkom istället med en mycket sämre och tråkigare bit. Visst är det en helt okej gospeldänga de framförde, men en rätt tam sådan. Inte alls samma schwung som förra årets. Men det är som bekant svårt att inte gilla den här älskvärda trion som utstrålar så mycket värme och godhet. Det tillsammans med de starka sånginsatserna gör att de är nära nog självklara vinnare i den här deltävlingen, trots ett trist bidrag.

"...jag gillar koreografins samklang med (den i övrigt rätt intetsägande) låtens intensiva framåtrörelse."

Varm tröja på Eric Saade som gick vidare till final. Foto: Stina Stjernkvist, SVT.

Eric Saade var dock på sätt och vis mer spännande. Jag har förvisso minst sagt svårt för hans nasala röst och jag bli illamående av att kameran snurrar runt honom under stora delar av framträdandet. Men jag hajar till när han börjar dansa nästan aggressivt till de arabiska melodislingorna, på den vita rutan som hela numret utspelar sig på. Han rör sig överlag med en imponerande självklarhet och jag gillar koreografins samklang med (den i övrigt rätt intetsägande) låtens intensiva framåtrörelse.

Sannex slutade på en sistaplats i lördagens deltävling. Foto: Stina Stjernkvist, SVT.

Slutligen kan jag inte låta bli att nämna Sannex, ett band vars existens gör mig deprimerad. Vad är syftet med mansbäbisar som pratsjunger om charteresor i konstiga kläder? ”Man blir ju glad” konstaterade någon av programledarna efter framträdandet. Det enda jag känner är irritation, som näve sand i munnen.