Läkar- och veterinärstudenter samläser

nbsp;

Eftermiddagen inleddes med ett flertal kortare föreläsningar. Därefter blandades studenterna från de två utbildningarna och fick i grupper diskutera aktuella problem utifrån sina egna perspektiv.
– Influensapandemier, de startar till exempel ofta som veterinärmedicinska problem men slutar som humanmedicinska, säger Björn Olsen, som är professor i klinisk mikrobiologi och infektionsmedicin. nbsp;

En annan viktig fråga som berör de båda yrkeskårerna är antibiotikaresistensen. Enligt Björn Olsen står djurhållningen för två tredjedelar av all antibiotikaanvändning i världen. Djuruppfödning, av bland annat fågel, gris och jätteräkor är några av de stora bovarna. nbsp;
– Vi kan uppmana barnfamiljer på Akademiska sjukhuset att inte använda antibiotika hur mycket som helst, det är ändå bara kosmetik – att skrapa på ytan, säger Björn Olsen och menar att bredare samarbeten krävs för att komma åt problemet. nbsp;
– Vi gör det här för att visa att människor och andra djur hänger samman. Vi, läkare och veterinärer, måste börja prata med varandra och ett första steg är att börja på studentnivå. nbsp;

Precis som Björn Olsen, som började sina studier med en termin på veterinärprogrammet innan han bytte inriktning och utbildade sig till läkare, konstaterar några av de deltagande studenterna att de inte är så olika trots allt. Även om de har olika kompetens så pratar de samma språk och genom att mötas kan de få en bredare bild av sitt arbete.
– Det är bra att få ett helhetsperspektiv, helt plötsligt känns det som att vi får en mycket viktigare roll, säger Mia Nykvist, som studerar till veterinär. nbsp;
– För mig kommer det nog att innebära att det blir mer naturligt att ta steget att kontakta en veterinär, säger Isabel Bütler Persson som utbildar sig till läkare.
Det ligger nog längre bort att tänka i veterinärmedicinska termer för en läkare än vad det gör för en veterinär att fundera över kopplingen till människors hälsa, tror veterinärstudenten Niclas Högberg. nbsp;
– Människan är alltid i centrum, säger han och påpekar att det som kan smitta andra människor även kan drabba veterinären själv.
En av slutsatserna i gruppen är att det krävs att djuren mår bra för att vi människor ska göra det, och därför är den här typen av kontakter viktiga.
– Jag tror att de kommer att bli vanligare i och med att interaktionen mellan djur och människor blir tätare, säger veterinärstudenten Emelie Andersson. nbsp;

Inför utbildningen skickade Björn Olsen ut en förfrågan på ett internationellt nätverk för medicinare – är det någon som har erfarenheter av samläsning mellan läkar- och veterinärstudenter, löd frågan.
– Några hade hört anekdotiskt att det kanske hade hänt något liknande i Birmingham någon gång på 70-talet, säger Björn Olsen och konstaterar därmed att det här är början på något världsunikt.

nbsp;