En trollbindande översättare

Det känns som att få prata med Harry Potters mest förtrogna i Sverige. Det var ändå Lena Fries-Gedin som gjorde det möjligt för mig att alls ta del av den världen som barn. Medan min engelska ännu bestod av enklare artighetsfraser och bristfällig grammatik blev hennes översättningar av J.K. Rowlings böcker en bro mellan mugglarvärlden och den magiska.
När jag som vuxen har läst om bokserien har det blivit på originalspråk, men den översatta upplagan står fortfarande kvar, utspridd i bokhyllorna i mitt föräldrahem, med vältummade sidor och halvtrasiga ryggar som påminner om vad böckerna gjort för min och mina systrars läsglädje.

I höstas utnämndes Lena Fries-Gedin till hedersdoktor vid Uppsala universitets språkvetenskapliga fakultet, ”för sin osvikliga trohet mot ordet i all dess skiftande väsen,” och i slutet av januari mottog hon sin utmärkelse under pompa och ståt på vinterpromotionen.
– Det var väldigt roligt och hedrande. Jag blev lite förvånad när jag fick utmärkelsen faktiskt, jag tänker att en hedersdoktor är en forskare som har varit verksam i många år inom astrofysik eller något liknande, säger Lena Fries-Gedin.
Ändå var hon på väg att ta ”en halv” doktorsexamen, en så kallad licentiatexamen, när hon studerade vid Uppsala universitet som ung. Hon kom till Uppsala våren 1953 för att läsa slaviska språk.
– Jag hade en plan. Jag ville bli bibliotekarie vid Carolina eller Kungliga biblioteket och på den tiden var man tvungen att ha en licentiatexamen för att bli det. Det var ganska höga krav. Förutom ryska, som var mitt huvudämne, läste jag även polska, serbokroatiska och tjeckiska, samtidigt som jag undervisade på institutionen.
Tre barn hann Lena Fries-Gedin och hennes make få i Uppsala, innan de lämnade staden efter tolv år för att flytta norröver, till Härnösand.
– Jag blev inte klar med min licentiatexamen. Det var omöjligt att skriva en avhandling på distans med tre små barn. Jag blev gymnasielärare i språk istället, och förblev så i 30 år.

Översättningsuppdragen har Lena Fries-Gedin haft parallellt med studier och arbete. Det var under studietiden i Uppsala som hon fick sitt första översättningsuppdrag från Rabén & Sjögren.
– Det var en engelsk liten barnbok som hette John and Mary. Jag översatte ungefär ett 20-tal barnböcker medan jag studerade i Uppsala.
Och sedan dess har översättningsuppdragen rullat in. Trots att ryska var Lena Fries-Gedins huvudämne har hon i huvudsak översatt engelska och franska böcker. En favorit bland uppdragen har varit den amerikanska författaren Annie Proulxs verk, däribland romanen Sjöfartsnytt (originaltitel The Shipping News) och novellsamlingen Berättelser från vidderna (originaltitel Close Range: Wyoming Stories) där den hyllade novellen Brokeback Mountain ingår.
– Jag har översatt sex eller sju av hennes verk. Det var något av en utmaning – Proulx har verkligen inget lätt språk, men hon skriver väldigt bra och spännande litteratur.
Men så finns förstås de översättningsuppdrag som Lena Fries-Gedin minns av helt fel orsaker.
– För tio år sedan fick jag en förfrågan från Rabén & Sjögren om att översätta en epigon till Harry Potter, skriven av två franska författare, som handlade om en flicka med övernaturliga krafter. Oksa Pollock hette den. Jag tackade ja innan jag hade förstått hur otroligt dålig den var. Kommer ihåg att jag satt och stönade över den boken. Och vi gjorde faktiskt något som jag annars aldrig gör, för jag tycker man ska vara trogen originalet, vi bad det franska förlaget om tillåtelse att ta bort några sidor för att det var så uselt och det fick vi.

De översättningar Lena Fries-Gedin utan tvekan har fått mest uppmärksamhet för är Harry Potter-böckerna, ett uppdrag hon tog på sig efter att hon gått i pension.
– När första boken kom visste ingen att bokserien skulle bli så lång, inte ens Rowling själv. Jag tyckte det var en bra barnbok – det är ingen höglitterär prosa, men de är effektivt skrivna och har många roliga inslag. Bitvis var jag lite trött på dem, men nu när jag ser tillbaka på dem är jag väldigt imponerad av att Rowling knöt ihop det hela så fantastiskt.
Under översättningsarbetets gång hade Lena Fries-Gedin långa listor tillhands över de många institutioner och karaktärer hon var tvungen att hålla koll på. Bland annat trolldomsministeriets uppbyggnad och vilka som jobbade var. En annan utmaning var att översätta de många språkliga finurligheterna och påhittade orden i Rowlings universum.
– Jag och redaktörerna kom överens om att behålla så många av personnamnen som möjligt, men vissa namn och termer fick jag fundera ut själv. Till exempel smeknamnen på de fyra marodörerna – Tramptass, Måntand, och så vidare.
Lena Fries-Gedin är av åsikten att vissa av böckerna med fördel hade kunnat vara kortare.
– Men jag misstänker att eventuella redaktörer Rowling hade inte vågade korta i manus efter att serien hade exploderat som den gjorde. Ett tag blev böckerna bara längre och längre. Det jag kunde störa mig på var att hon beskriver vissa bitar lite för mycket i detalj. Rent språkligt upprepar hon sig ganska mycket.
Som att alla konstant ”roared with laughter”?
– Ja, till exempel. Nästan alla hennes ”säger”-satser följs av ett adverb – ”sa han sorgset” eller ”viskade hon medlidsamt” – men det förekommer ofta i engelskspråkiga barnböcker.

Lena Fries-Gedin tror ändå att hon hade valt att översätta böckerna även om hon hade vetat på förhand hur mycket jobb det skulle innebära, inte minst för att gensvaret från barnen som läst böckerna har varit så positivt.
– Det har varit så roligt att se alla de barn som stått i kö för att få köpa de här böckerna för att sedan springa hem, stänga in sig på sina rum och sträckläsa. Jag fick så många mejl med frågor och uppskattning från barn och hela skolklasser. Det hade jag aldrig varit med om tidigare.
Lena Fries-Gedin har även varit med och översatt manus till de andra böcker, filmer och pjäsen som blivit till i vidareutvecklingen av Harry Potter-franchisen. Däribland Barden Beedles berättelser och Harry Potter och det fördömda barnet.
– Jag kan tycka det är lite tråkigt att det har blivit så enormt mycket geschäft kring den här bokserien, med Warner Bros och prylarna och allt, men det är som det är.
Innan vi lämnar Harry Potter därhän måste jag bara fråga vad du tyckte om det sista kapitlet, epilogen, i bokserien?
– Ja det tyckte jag inte om Jag tyckte det var ganska fånigt faktiskt och hade gärna sett att hon hade skippat det.

Totalt har Lena Fries-Gedin översatt ett 80-tal böcker för såväl barn som vuxna och trots att det nu är länge sedan hon gick i pension finns ännu potentiella uppdrag på horisonten.
– Den brittiska författaren Jeanette Winterson har kommit med en ny bok som jag eventuellt ska översätta. Jag är enormt förtjust i henne och kan rekommendera hennes böcker om man inte har läst dem. Hon har bland annat skrivit självbiografin Det finns annan frukt än apelsiner som jag har översatt.
Det enorma intresset för och kärleken till litteraturen till trots har Lena Fries-Gedin aldrig själv skrivit någon prosa.
– Den dragningen har jag aldrig haft. Det finns så många goda författare som kan det där bättre.