Godkänt trots tunn intrig
Jävla Fläppe
Smålandsteatern
Manus, text och musik: Staffan Wennberg, David Granath och Magnus Bäckström
Skandiascenen 7-10 april
Mefisto lyckas över förväntan, och hade det inte varit för Fläckes plötsligt uppståndne skyddsängel Präctus Protectus och flickvännen Piggelina, så hade Fläcke hängt i galgen för stölden av en saxofon. Där har ni grundstoryn i Jävla Fläppe. Ingen jätteintrig? Nä, där klämmer skon, och det hade kunnat falla ihop, men räddas av åtskilliga fyndiga replikskiften, ett knippe klart godkända sång- och dansnummer, och något som liknar en sensmoral, nämligen att kampen mellan ont och gått pågår inom alla våra mångfacetterade själar, eller är jag ute och cyklar?
I det lilla programbladet varnas för fult språk och underbältetskämt, men varför varna, när just detta är vad som får publiken att fnissa? Just de usla förolämpningarna mellan plågoanden och skyddsängeln (ensemblens två främsta skådisar Sergio Urrutia och Erik Frisberg) förvandlas till musikalens bästa scen, när de spritter ut i dans med sina respektive uppdragsgivarinnor.
Godkänt manus, bra kompband, svängig musik, schysta skådespelarprestationer överlag, men intrigen skulle behövt några graders uppryckning. Och man kan hoppas att mikrofonerna fungerade bättre kväll två, tre och fyra.